Provlektion

För att känna flygklubben lite på pulsen bokade jag in en provlektion. Dock fick jag vänta en del på den också, eftersom kombinationen av bra väder, ledig flyglärare, ledigt flygplan och hål i min kalender lät vänta på sig. Den 15:e mars blev det i alla fall av.

När jag dök upp på klubben hade min flyglärare A redan ställt fram planet (SE-IUF) och gjort daglig tillsyn, så det var bara att hoppa in. Jag har flugit en del i småflygplan förut, men detta var första gången jag fick sitta i vänstersits. A gick igenom checklistan och visade vad han gjorde och snart var det dags att taxa ut, vilket jag fick sköta själv. Efter varmkörning bar det av på bana 30 på Bromma med utflygning vid Edsviken. Jag fick hänga med i kontrollerna under starten och när vi kom lite längre bort fick jag ta över själv. Detta har jag i och för sig gjort förut, men det var JÄTTEKUL att till slut få flyga själv på mitt första steg på resan till PPL-certifikat.

Med A hjälp gjorde jag planflykt, svängar och även stigning och plané. Efter ett tag frågade A: "Du har gjort det här förut, va?" och då kunde jag ju inte säga nej... Han tyckte det gick riktigt bra vilket var kul.

Vi flög runt över Furusundsleden och Ljusterö en stund och alltför snart var det dags att åka hemåt. A berättade åt vilket håll vi skulle och jag gjorde mitt bästa för att flyga oss dit och samtidigt hålla höjden, vilket funkade för det mesta. Det blev dock några utflykter på 150-200 fot fel men de gick ju att rätta till.

Det blev inflygning via Bosön och härifrån fick vi order från Bromma att åka till Krogen (dvs ovanför Järva Krog). Här fick vi göra några vänte-varv eftersom det var andra plan på väg ner på Bromma. När detta var klart svängde jag mot Tranebergsbron och sedan lite höger för att komma in på baslinjen. Ännu så länge var det jag som flög och jag började bli lite nervös för hur länge A skulle låta mig flyga. Vi drog av på gasen och jag hade missuppfattat A och trodde jag skulle ligga kvar på samma höjd (1500ft) men han ville att vi skulle börja sjunka. Jag minns nu efteråt att jag hörde honom säga "sänk nosen" flera gånger innan jag reagerade, vilket nog är ett tecken på att det var lite mycket för mig just då. Nåja, vi fortsatte, jag fick order av A att ta ut ett steg klaff vilket gick bra, men när det andra steget skulle tas ut strulade det till sig med klaff-spaken. Jag kunde inte just då känna hur långt jag skulle dra för att komma till andra steget (höll inte tummen på knappen på spaken som ser ut ungefär som en handbromsspak i en bil) och jag blev rädd att dra ut för mycket klaff eller släppa den så att vi skulle ha för lite. Därför bad jag A ta över vilket han gjorde och vi svängde in på final och landade med A vid spakarna. Efter tankning taxade vi hemåt till klubben igen och parkerade flygplanet.

När vi snackade i klubbstugan efteråt berättade A att han tyckte det gått väldigt bra för mig och att vi hade gått igenom saker från flera av de första lektionerna. Jag tyckte att det hade varit väldigt kul och längtade redan till nästa flygpass. A bad mig att köpa en TMA-karta, en elevhandbok och en loggbok, vilket jag gjorde direkt när jag åkte från klubben. Denna flygning står nu som den första i min loggbok.

Analys:
Den främsta lärdomen från denna flygning var att jag insåg att jag kan nog en hel del om flygning, även om jag naturligtvis måste lära mig det från grunden för att täcka allting. Eftersom jag flugit en del tidigare och dessutom kört en del simulator vet jag hur instrumenten skall läsas av, jag har tränat på planflykt och svängar tidigare och jag vet i teorin hur fler manövrar skall göras. Det bådar gott inför framtiden.

Det lilla debaclet med klaffarna lärde mig att jag alltid skall hålla i klaff-spaken längst ut så att jag mha tummen kan känna när spaken passerar ett klaffläge. Att hålla längst fram i spaken innebär att jag måste luta mig ganska mycket framåt (jag är rätt så lång och ville ha stolen långt bak). Kanske går det att hitta en bättre flygställning...

Ett annat relaterat problem är att det på en PA-28 är ganska svårt att se varvräknaren för mig. Den sitter långt ned på instrumentpanelen och skyms av andra saker, åtminstone från där jag satt på denna flygning. Jag skall fråga A om det finns något man kan göra.

Jag insåg också att det inte i någon annan aktivitet krävs så exakt kontroll över hur långt från kroppen man håller sina händer som vid flygning. Denna känsla behöver tränas upp, men det kommer väl så småningom.

Sammanfattningen av denna flygning måste vara att det var JÄTTEKUL !!!!!


Flygtimmar denna flygning: 1,4
Flygtimmar totalt: 1,4
Antal landningar: 1


Planer för framtiden
Nu har jag skrivit allt jag hade tänkt skriva om det som hänt hittills. Hädanefter kommer denna blogg att fyllas på allt eftersom saker och ting händer. Planen just nu är att jag har bokat en flyglektion (min första riktiga lektion) i morgon bitti (den 2/5). Hoppas bara vädret blir flygbart....