Halvvägs

Med 22,5 flygtimmar har jag nu kommit halvvägs i min praktiska utbildning. Hurra !!!

Jag hoppas kunna ha lite högre tempo under våren än vad jag haft under hösten. I början av hösten saktade jag ju ner för att komma ikapp med teorin, men det problemet finns inte längre. Jag planerar att försöka få in ett pass per vecka (åtminstone innan vädret säger sitt), så förhoppningsvis blir jag klar under början av våren och kan flyga själv under sommaren. Dessutom blir det nog mörkerbehörighet nästa höst.

Lektion 13 - Start och landning på lite nya sätt (DK och sedan EK)

Måndag: CAVOK och ingen flygning bokad
Tisdag: CAVOK och ingen flygning bokad
Onsdag: CAVOK och ingen flygning bokad
Torsdag: CAVOK och ingen flygning bokad

Flygningen var istället bokad för igår, fredag, och det var lite nervöst om det fantastiska vintervädret vi haft över Stockholm skulle hålla i sig. Kvällen före det lite osäkert ut, eftersom molnområdet som ligger över södra Sverige började krypa norrut och nå Stockholm. TAF för Bromma kvällen innan pratade om 30% chans för låga moln. Men, på morgonen hade molnen försvunnit söderut igen och vädret var CAVOK denna dag också. HURRA !!!!

Jag dök upp på klubben och började göra tillsyn på och plocka fram SE-GLU. Jag upptäckte dock att höger huvudhjul hade lite ont om luft så när M dök upp beslutade vi oss för att använda SE-GPN istället. Tillbaka med GLU i hangaren och fram med GPN. Det blev alltså mycket övning i att rangera flygplan :-)

Målet för dagen var att täcka olika sorters starter och landningar på Barkarby och sedan på Skå-Edeby. Programmet inkluderade vanlig start, vanlig landning, kort- och mjukfältsstart, kortfältslandning, bedömningslandning, klafflös landning samt motorbortfall i start. Dessutom var det bestämt sedan den förra lektionen att radiokommunikation (åtminstone med officiella trafikledare) skulle ske på engelska (låter bättre att heta "Papa November" än "Petter Niklas")

Vi startade GPN utan överraskningar. Kommunikationen med tornet på engelska flöt på bra. Av någon anledning lyckades jag dock missa checklistepunkten att bränslepumpen skall slås på när man står på motoruppkörningsplats, men M hittade detta fel. Dessutom verkar klubben ha bestämt att man bör byta tank innan motoruppkörning, men det står inte ännu i checklistorna och därför missade jag det.

Det blev start från bana 30 (som vanligt) och sedan vidare mot Rinkeby och Barkarby. Rinkeby är ganska enkelt att hitta (bostadsområdet väster om bankhuset som ser ut som ett spegelvänt frågetecken) men det är egentligen bara min lokalkännedom som gör att jag hittar dit. Kartorna hjälper inte till så mycket med detta, eftersom flygkartan bara visar en stor tätort. Nåväl, på 1000 fot över Rinkeby sa vi hejdå till Brommatornet och anmälde oss på frekvensen för Barkarby. Det var ingen annan där såpass tidigt på morgonen så vi fick trafikvarvet helt för oss själva. Vindriktningen var enligt ATIS 260 på Bromma så bana 24 verkade som ett bra val.

Vi anslöt varvet och gjorde först några vanliga landningar med studs-och-gå. Dessa första blev riktiga smygare och jag hörde stallvarnaren åtminstone på en av dem. Detta har jag haft problem med tidigare, men nu lyckades jag hålla oss i utflytningen tillräckligt länge för att få höra pipet innan vi tog mark. Vanligtvis brukar jag vid studs-och-gå först fälla in klaffen och sedan ge fullgas, men på första varvet här blev det av någon anledning tvärtom vilket kändes lite avigt. M och jag diskuterade vilken variant som var bäst och hans råd var att om banan är tillräckligt lång (vad nu det betyder...) så kan man mycket väl fälla in klaffen först. Annars blir det gasen först.

Efter några varv ville M se en bedömningslandning. Tvärs sättningspunkten drog vi av gasen till tomgång som vanligt. M påminde mig om att svänga mot banan, vilket jag också gjorde. Det blev dock svårt att bli av med höjden tillräckligt snabbt på denna landning. Jag fick ta ut full klaff tidigt och även vingglida en hel del för att komma ned. Det kändes verkligen att flygplanet flyger mycket lättare när det är kallt ute och det ville knappt komma ned. Jag borde inte lyssna på M när han ber mig svänga mot banan :-) Nåväl vi gjorde ett försök till (nu med åtgärderna enligt nödchecklistan inkluderade) och det gick mycket bättre när jag tog ut medvind och bas lite mer för att få tid att sjunka.

Därefter var det dags för mjuk- och kortfältsstart. Vi gjorde en fullstoppslandning och taxade tillbaka på banan (det var ingen annan trafik där). Väl tillbaka vid banans start ställde vi upp igen. M visade första gången. Fullgas med låsta bromsar. Sedan rulla iväg utan klaff. Vid 45-50 knops fart tog M ut två steg klaff och flygplanet nästan hoppade upp från banan. Väl i luften låg vi någon meter över banan för att accelerera till normal stigfart på 80 knop och tog långsamt in klaffen på samma sätt som vid avbruten landning och sedan steg vi på vanligt sätt. Nästa varv var det min tur att testa. Det kändes lite avigt att sitta med en hand på klaffspaken när vi rullade längs banan (spaken ser ut som en handbromsspak i en bil och därför fick jag sitta lite framåtlutad för att nå den) men annars var det inga problem. När jag tog ut klaffen 2 steg så hoppade planet upp från marken och då fick man parera med höjdrodret för att hålla rätt linje, men det var aldrig några stora problem med detta.

På vägen upp på detta varv frågade jag M om det finns någon speciell teknik för att landa på korta eller mjuka fält. Svaret var att nej, i princip inte. Dock är det viktigt att man håller ordentlig koll på farten på final så att man inte flyter ut för långt. Dessutom bör man sträva extra noga att hålla sig i luften så länge som möjligt innan hjulen tar mark. Om fältet är kort kan man dessutom passa på att börja utflytningen en bit innan banan vilket jag fick testa. På Barkarbys bana 24 finns det en tydlig gräns mellan kortklippt och lite grovare gräs ca 50 meter innan tröskeln. Denna gräns blev mitt riktmärke på finalen. På väg dit kändes det fel att inte sikta på banan, men M lugnade mig med att allt var OK. Väl där började jag utflytningen över gräset och vi höll oss i luften över hela gräsområdet och tog mark strax efter tröskeln.

Vi övade också på motorbortfall i start. M visade första gången. Proceduren var att snabbt få ned nosen, dra av gasen helt (så att motorn inte hostar igång igen), ta ut full klaff och sedan landa rakt fram på lämpligt ställe (vilket vi dock inte gjorde utan vi avbröt och steg igen). På nästa varv fick jag prova själv. Jag gjorde en vanlig start och började stiga med 80 knop. Strax efter detta "stannade" motorn och jag följde proceduren. Det kändes som jag hade god kontroll på flygplanet hela tiden, även om det blev lite bråttom att få allt gjort innan vi kom för lågt. M nämnde att det nog blir värre om man stiger med Vx (alltså bästa stigvinkel) eftersom man då flyger långsammare med högre nosläge och mindre marginal till stall. Detta fick jag prova nästa gång och mycket riktigt nosen var högre och behövde sänkas mer men det gick bra det också. Jag tror dock att om detta händer i verkligheten så tar det en liten stund innan man förstår att motorn går dåligt och de sekunderna är de sekunder man behöver få ned nosen. Alltså bör jag vara beredd på detta vid varje start. Jag kanske skall tänka på denna procedur innan start på samma sätt som man går igenom nödchecklistan innan start.

Den sista landningen på Barkarby blev en klafflös landning med tillhörande lång utflytning. Hela tiden hade jag haft lite problem med att ligga för högt på finalen. Den kalla temperaturen och det faktum att Barkarbys trafikvarv ligger så högt som 1000 fot gjorde sitt. Eftersom klaffarna nu var "sönder" blev det dock mycket viktigare att inte komma in för högt (för hög energi ger lång utflytning och utan klaff som bromsar blir den ännu längre). Jag koncentrerade mig på att börja sjunka redan på medvinden och att svänga in på final på högst 400 fots höjd. Det gick alldeles utmärkt så landningen gick riktigt bra. I utflytningen utan klaff blev det också tydligt att nosläget blir mycket högre utan klaff (som också visades i förra lektionen med långsam flygning).

Efter denna landning ville M att vi skulle åka till Skå-Edeby och köra några varv där. Han frågade först Brommatornet om vi kunde åka direkt dit, men de hade lite trafik på gång så vi fick snällt följa standardutflygningen från Barkarby och sedan åka söderut mot Skå-Edeby. På vägen över mälaröarna "stannade" motorn igen. Jag såg ett fält som såg OK ut en bit framåt. På vägen ned visade det sig dock ligga lite för långt bort och dessutom ha en del staket och elledningar på sig. Inte säkert alltså att vi hade mått så bra om vi landat där. M hade redan innan han drog av gasen sett ut ett fält strax bakom oss. Läxan jag lärde mig här var att inte vara så het på att köra nöd-åtgärderna utan istället hitta ett bra fält först. Om jag inte ser något bra fält framåt så tipsade M att man kan börja svänga åt något håll för att "söka av" större del av horisonten.

När vi kom till Skå-Edeby var vi ensamna även här. Vindstruten och de uppgifter vi hade tidigare om vinden pekade på att bana 29 skulle bli rätt val. Jag flög varvet och snart var vi på final, som blir ganska lång på denna bana. Trafikvarvshöjden är bara 600 fot på Skå-Edeby så här får man vänta längre med att börja sjunka. Dessutom finns det en skogsdunge innan tröskeln på bana 29 så man vill inte ligga för lågt. På grund av detta tipsade M om att man nog inte bör ta ut full klaff förrän ganska sent på finalen. På så sätt har man lite mer marginal om motorn stannar. Landningen gick bra och snart var vi på väg upp igen. På marken hoppade vi runt lite, men det berodde bara på den något ojämna banan.

Vi gjorde några varv på Skå-Edeby, inklusive en bedömningslandning och sedan var det dags att åka hemåt mot Bromma igen. Inpassage via Älvnäs och den vanliga vägen in via Björnholmen. När jag skulle landa så råkade jag ut för synvillan att Bromma har en mycket bredare bana än Barkarby och Skå-Edeby. Därför började jag utflytningen lite för högt (då får man samma proportioner på banan) och vi dunsade ned en bit.

Efter denna flygning kände jag att jag hade ledig tid, vädret var fantastiskt, varför inte flyga mera? M var upptagen med en annan elev, men han släppte gärna iväg mig på en EK-flygning för att öva mera på det vi gått igenom tillsammans. Eftersom SE-KSG rullade in på klubben när vi kom tillbaka och den skulle vara ledig ca 1,5 timmar framöver passade jag på att boka och använda den.

När jag gjorde daglig tillsyn på KSG råkade jag ut för ett litet missöde. Jag var uppe på vingen för att göra något i cockpit och skulle sedan gå ned på marken igen. Jag hade dessutom lite snö under skon och när jag skulle kliva ned på fotsteget råkade jag halka av fotsteget med benet mellan steget och vingen. Därför skrapade jag i benet på fotsteget med svordomar som följd. Det gjorde ganska ont men gick över efter en liten stund. Jag har dock ståtliga skrapsår på höger smalben som vittnar om episoden.

På min EK-flygning flög jag först till Skå-Edeby och sedan till Barkarby, alltså omvänt mot morgonens flygning. Anledningen till detta var att jag ville få lite revansch för de misstag som jag gjorde under min tidigare EK-nav.

Start och utpassage via SVARTSJÖ som vanligt. Därefter svängde jag söderut mot Skå-Edeby och började sjunka ned mot trafikvarvshöjden på 600fot. Jag anmälde mig på radion och nu var det 2 plan i varvet och ett på väg bort. Jag korsade bortre ändan på bana 29 och anslöt till medvinden för att landa. Landningen gick riktigt bra och snart var jag på väg upp igen.

Det blev några varv på Skå-Edeby inklusive en bedömningslandning och en mjukfältsstart efter att ha gjort fullstoppslandning och taxat tillbaka på högerkanten av det kortklippta området. När jag taxade tillbaka här märkte jag att ytan på Skå-Edeby inte är särskillt jämn. När man taxar långsamt känner man alla små skavanker som man nästan hoppar över i hög fart.

Efter min kortfältsstart fortsatte jag västerut för att komma bort från Skå-Edeby och steg till 1200 fot. Därefter svängde jag norrut och följde sundet mellan Färingsö och Munsö för att sedan svänga åt nordost mot STÄKSÖN som är första punkten i inflygningen mot Barkarby. Jag såg noga till att hålla mig borta från Brommas kontrollzon vilket ledde till att jag flög över Frölunda flygfält. På väg in mot Barkarby via STÄKSÖN och MASTEN mötte jag ett flygplan på väg ut. Jag hade hört över radion att han var på väg ut, men jag hade i princip solen i ögonen och såg honom därför ganska sent. Han hade dock meddelat att han sett mig så det var ingen fara. När han flög förbi såg jag att de 200 fots höjdseparation som ut- och inflygande flygplan skall skall ha inte är så mycket i praktiken. Det är alltså noga att hålla höjden på denna sträcka.

Jag gjorde ett par varv på Barkarby. Det blev en bedömningslandning och en kortfältsstart här också. Inga större konstigheter egentligen. Vi var några flygplan som låg i varvet och jag kom närmare och närmare den som låg framför (som var en långsammare ultralätt) men det löstes genom att jag gjorde fullstop och taxade tillbaka på taxibanan innan min kortfältsstart.

Klockan började bli mycket så det var dags att åka hemåt. Jag anmälde mig till Brommatornet innan jag korsade banan på Barkarby och fick då klarering till KROGEN. Hmmmm, dit har jag bara flugit på min provlektion som ju var ett tag sedan... För att hitta till KROGEN så fick jag ta till min kunskap om att punkten ligger över Järva Krog och sedan använda min lokalkännedom för att hitta dit. SE-KSG är också utrustad med en GPS, men det slog mig aldrig att KROGEN kanske finns som waypoint i den. Nåväl jag åkte iväg åt ungefär rätt håll och försökte titta på vägnätet för att hitta rätt. På vägen dit får jag frågan från tornet om jag ser en annan Cherokee söderut. Med solen lågt stående åt det hållet och utan solglasögon var det svårt att se något, men till slut såg jag den. När jag meddelade detta till tornet så blev jag klarerad till höger bas, bana 30 på Bromma. Bromma syntes klart och tydligt så det var inga problem att hitta dit. När jag svängt till höger bas, hittade jag Järva Krog på marken och insåg att jag faktiskt flugit åt precis rätt håll.

Inflygningen gick bra och när jag skulle landa mindes jag synvillan från landningen innan och klarade mig galant. Jag gjorde dock en liten miss i och med att jag slog över till Bromma Ground-frekvensen innan jag lämnat banan vilket jag fick ett litet "tips" om från flygledaren inför nästa flygning. Sedan blev det tankning och tillbakataxning till klubben som vanligt. Jag fick vänta ganska länge på att få korsa banan så jag blev en smula försenad till personen som skulle ha flygplanet efter mig, men det var inget större problem.

Analys
Ibland glömmer jag transpondern. Jag glömde slå på den vid start på min EK-flygning och kom inte på det förrän strax innan SVARTSJÖ. Hörde inget från tornet om detta, men det var ju ändå ett misstag. Dessutom glömde jag att slå om från koden 5000 till 7000 när vi lämnade Brommas kontrollzon på första flygningen.

Överlag låg jag som sagt lite högt under denna flygning. Det hörde säkert ihop med den kalla temperaturen som gjorde att flygplanet inte ville sjunka så mycket. Trafikvarvet i Barkarby ligger dessutom ganska högt (1000 fot) så här får man börja sjunka redan på medvinden. Det kalla vädret gjorde dessutom att flygplanet steg väldigt fort. Vid ett tillfälle såg jag 1300 fot per minut på variometern (jaja, det är kanske inte så mycket, men det är mycket för en PA-28)

Det var också kul att få se att metereologi-teorierna stämmer i verkligheten. I fredags hade vi en tydlig inversion med några minusgrader på marken och några plusgrader en bit upp. Detta satte sina spår på vindarna. Vid marken var det i princip vindstilla, men när man kom en bit upp märktes det tydligt att det blåste ganska mycket eftersom man åkte lite snett framåt.

Flygtimmar denna flygning: 1,5 + 1,1EK
Flygtimmar totalt: 22,5
Antal landningar denna flygning: 12 + 7EK
Antal landningar totalt: 92

Planer för framtiden
Nästa pass blir torsdag den 3/1. Då blir det en liten längre nav-tur tillsammans med M. Han föreslog rutten Bromma - Katrineholm - Karlskoga - Karlstad - Ludvika - Sala - Bromma. Jag har också bokat plan för fredagen den 4/1. Om vädergudarna tillåter blir det DK-nav första dagen och EK-nav andra dagen.

Teoriproven i MET och NAV avklarade

Sådärja, då var 5 av 9 teoriprov avklarade !!

Igår skrev jag proven i MET och NAV med godkänt resultat. Tyvärr får man inte reda på hur många rätt och fel man har, utan bara att man är godkänd (mer är 75% rätt) eller inte.

Kvalitén på proven är inte den bästa. På NAV-provet fick jag samma fråga två gånger, och dessutom fick jag en annan fråga ställd på två lite olika sätt två gånger. Jag tycker också att man ibland har riktat in sig på sådant som är lätt att ställa frågor om istället för sådant som är relevant för flygning. Vad spelar det till exempel egentligen för roll att man från en VOR flyger på en storcirkel? VOR-fyren har ju inte tillräcklig räckvidd för att man skall märka någon större skillnad mellan loxodromen och storcirkeln... Ni som inte är flyg-nördar förstår förmodligen inte alls vad jag pratar om, men det har att göra med skillnaden mellan en platt karta och det runda jordklotet. Man behöver åka en ganska bra bit (dessutom i ost-västlig riktning) för att felet pga detta skall bli märkbart.

Och nej, PC, det var inte jag som var ute och flög igår. Jag skall flyga på fredag om vädret håller i sig. Verkar lovande så här långt med CAVOK måndag, tisdag och onsdag.

Två skolprov till klara

Sådärja, nu har jag skrivit skolprov i Metereologi och Navigation med godkänt resultat. Jag är anmäld att skriva de skarpa LFV-proven i dessa ämnen i morgon, tisdag.

Det blev inget i fredags

Eftersom PC frågar (tack PC för att du följer min blogg !!) så kan jag berätta att det inte blev någon flygning i fredags.

Vädret var på gränsen enligt prognoserna (1400 fots molnhöjd TAF för Bromma) och först tyckte M och jag att vi kunde sticka till Skå-Edeby och öva lite olika sorters start och landning. Ett samtal med meterologen på Arlanda satte dock stopp för detta då hon berättade att det fanns gott om moln med betydligt lägre molnbas i området. Man vill ju komma hem också...

Nästa försök blir kommande fredag (alltså 21/12)

Nyheter från oraklen i Norrköping

Dagens TAF för Bromma

ESSB 110830Z 110918 32005KT 9999 BKN005 TEMPO 0918 SCT007 BKN020=

För er icke-flygnördar kan jag berätta att detta betyder det som Anders skulle kalla SKTVDR, alltså icke flygbart. Eventuellt kan det gå att flyga tillfälligtvis, men jag vill inte chansa idag.

Nytt försök på fredag.

Lektion 12 - Långsam flygning, dykning med hög fart och bedömningslandning från höjd

Hej igen

Det är inte så ofta vädret är flygbart så här års, men igår, söndag, inträffade den lyckliga kombinationen väder, flygplan, lärare och tid så det blev flyga av.

Planen från tidigare pass var att köra sidvindslandning, men eftersom det knappt blåste något blev det att planera om. Jag tittade igenom elevhandboken för att se vad jag inte övat på ännu och kom fram till en lista på saker att göra. Flera av dessa aktiviteter (kortfältslandning, mjukfältsstart, motorbortfall i start osv) krävde dock ett flygfält att göra studs-och-gå på och de flesta flygfält i Stockholmstrakten tillåter inte det på helgdagar. M och jag kom först fram till att vi skulle göra en kart-nav till Sundbro (ESKC) i Uppsala och öva lite där.

Sagt och gjort... Väderprognosen var en aning tveksam, men OK och M hade just varit uppe och sett att det mesta vädret låg söderut så en tur till Uppsala skulle vara OK. Vi startade upp SE-GPN och taxade iväg på Bromma. Dagen till ära användes bana 12 som jag bara kört från en gång tidigare (det brukar vara bana 30 som gäller). På väg bort på taxibanan såg vi dock låga moln torna upp sig söderut och både M och jag blev lite tveksamma. Han sa att han nog inte skulle släppa upp mig på EK i detta väder, men att vi skulle fortsätta och se hur det såg ut från luften.

Starten gick utan bekymmer. Såhär i efterhand inser jag att jag inte tänkte på att hålla upp skevrodren mot vinden under starten, men eftersom det inte blåste något var det ju inga problem. Men, jag borde tänkt på det ändå...

Vi svängde höger ut över Ålsten och ut mot vattnet för att fortsätta till ÄLVNÄS. Nu syntes det att vädret var klart flygbart ut över Mälaren, men det kändes inte bra att sticka ända bort till Uppsala. Det skulle ju kunna dra över moln över Bromma medan vi var borta. Under stigningen till 1500 fot kom vi dessutom väl nära ett moln (ja, faktiskt i det under en sekund, inte bra...) så vi bad om speciell VFR för att få separation från tornet. Vi bestämde oss för att köra lite övningar över Mälaren istället för att sticka till Uppsala. Någonstans här bad Bromma TWR oss att slå på vår transponder, men den var redan påslagen. M började fippla med den medan jag flög vidare. Efter en stunds fipplande kom vi fram till att den nog inte fungerade. Då verkade det som att vi skulle behöva gå tillbaka till Bromma direkt. Vädret var inte det bästa och vi skulle behöva transpondern för att stiga till högre höjd in i Stockholm TMA för att kunna köra airwork på höjd så det var inte så mycket nytta kvar med flygningen. När vi passerade ÄLVNÄS anmälde vi våra avsikter att gå direkt till SVARTSJÖ för att påbörja inflygning mot Bromma igen. Här ville M dubbelkolla så han frågade tornet om de såg vår transponder nu och de svarade att javisst, nu funkar den... Hurra, då går det ju att köra airwork ändå !!! OK, ändrade avsikter igen (för tredje eller fjärde gången denna flygning). Alltså airwork på höjd över Mälaren.

M ville ha lite säkerhetsmarginal mot marken för att köra övningarna så vi bad Stockholm Control om tillstånd att flyga 3000 fot eller lägre över Adelsö. Efter en stund fick vi detta tillstånd och kunde stiga. Väl uppe på 2500 fot planade jag ut och dagens första riktiga övning kunde börja.

Nu var det dags för långsam flygning. Jag har flugit långsamt i samband med landning tidigare, men inte övat på det explicit. Jag hade förstått att flygplanet blir mycket känsligare, att man får flyga med hög anfallsvinkel (och därmed högt nosläge) och att man får ha ganska mycket gas för att hålla sig uppe. M bad mig att sakta ner till 80 knop vilket inte var något problem. Därefter 70 knop och sedan 60 knop. Nu låg nosen ganska högt och planet kändes lite ostabilt i roll-led, men det var inget större problem att behålla kontrollen och hålla höjden. Sedan saktade vi ner till 50 knop och stallvarnaren började tjuta men vi fortsatte att flyga. Ännu högre nosläge, ännu ostadigare, men fortfarande inte särskillt svårt att hålla kontrollen och hålla höjden. Jag provade några försiktiga svängar med 20 graders bankningsvinkel vilket gick ganska bra. Därefter drog vi av gasen helt och lät planet stalla vilket som jag nämnt tidigare inte är så dramatiskt i en PA-28. Dock lyckades jag hålla flygplanet i stall mycket längre denna gång och därmed blev det också en vikning av nosen nedåt och några hundra fots höjdförlust.

Nästa övning var samma långsamma flygning, fast nu med klaff utfälld. Det blev en stor skillnad i nosläge vid varje fart. Utan klaff skymdes horisonten av nosen redan vid 70 knop, men här såg jag den hela vägen ner till 50 knop. I övrigt ingen större skillnad. Stallen blev lite mer dramatisk i och med att flygplanet släppte ned ena vingen, men det var bara att följa med i rodren för att ta sig ur. Överlag gick dessa övningar i långsam flygning riktigt bra. Jag hade handen på gasreglaget hela tiden och kunde snabbt parera eventuella utflykter i höjdled och det var inte alls så svårt som jag hade trott.

Nu var det dags för dykning i hög fart. M sålde in konceptet som att vi skulle komma upp till Vne, dvs högsta tillåtna fart för flygplanet (tror att det är ca 150 knop). Vi steg upp till 3000 fot och sedan bad M mig att dyka. Jag tryckte ratten ordentligt framåt (tyckte jag) och vindrutan fylldes med åkrar och skog. Farten ökade och man började höra fartvinden väldigt tydligt. Spakkrafterna blev rätt så stora (jag trimmade inte om) så jag fick hålla emot ordentligt i ratten för att planet skulle fortsätta nedåt. På första försöket var jag lite feg och kom nog bara upp i 135-140 knop men det gick fort nedåt. Efter vad som kändes som 20-30 sekunder var vi nere på 1500 fot och det var dags att räta upp planet igen. Under tiden hade jag känt tydligt att skevrodren blev betydligt styvare i hög fart (på samma sätt som att de blir "sladdrigare" i låg fart). Nåväl, upp till 3000 fot igen och ett nytt försök. Nu var jag lite mer modig (ivrigt påhejad av M: "ned med nosen, ned med den mera, mera, mera..") och vi kom upp i lite högre fart med mer av samma effekter som förra gången. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är svårt att missa att flygplanet flyger fort. Med normal trimning behöver man trycka ratten hårt framåt och man hör tydligt vindbruset. Det skall alltså mycket till för att detta skall hända oavsiktligt.

På väg upp igen började vi diskutera nödförfaranden. Jag nämnde något om att jag inte övat på bedömningslandning från höjd där man själv behöver hitta landningsplats utan bara gjort det från utgångsläget vid en bana. På förra lektionen visade M mig ungefär hur långt ned från horisonten man bör titta för att se hur långt man glider så nu var det dags att prova detta i praktiken. Jag såg en glänta i skogen ungefär så långt bort och när jag sade det så "stannade motorn". Jag svängde mot gläntan och började med nödchecklistan. Motorn "startade" inte igen så det var bara att glida vidare. När vi hade insett att vi skulle komma fram och att det hade varit ett bra landmärke så visade M vingglidning för att sjunka fortare (kom ihåg att öka farten från 76 knop till en bit över 80 innan för att undvika stall). Sedan ville han göra en sväng för att visa hur långt man sjunker på ett varv. Vi hann ungefär ett halvt varv innan vi var nere på 500 fot och det var dags att stiga igen. Då hade vi sjunkit ca 500 fot från början av svängen så ett varv blir alltså ca 1000 fot sjunk.

Vi steg upp igen och jag såg till att hålla mig i närheten av gläntan. Motorn hade ju "stannat" en gång och skulle säkert göra det igen... Mycket riktigt, på 2500 fot drog vi av gasen och det blev ett nytt försök.

Gläntan var avlång som en landningsbana och jag låg nu ungefär i utgångsläget för bedömningslandning på 2500 fot. Snabb matematik... Sväng från "medvind" till "final" är ett halvt varv, dvs 500 fot, alltså 2000 kvar.... Det blåser ingenting så jag kan likagärna "landa" åt andra hållet... Då blir det ett halvt varv till dvs 1500 kvar. Med lite marginal så blir det 1000 kvar... Skulle kunna göra en 360, men det känns osäkert och "banan" är lång så jag tog ut min "medvind" åt andra hållet lite längre och hamnade ganska bra till när jag svängde in på min "final". Jag låg kanske lite högt men banan var som sagt lång och jag kunde ta ut klaffar och vingglida senare. Jag hann dock aldrig vingglida innan vi var nere på 500 fot och det var dags att avbryta. M kom med sin vanliga replik "OK, vi hade överlevt" och jag drog på gasen, plockade långsamt in klaffen och steg upp till 1500 fot igen.

Dags att åka hemåt. Vi navigerade mot Svartsjö, Lambarudd och sedan till Bromma. Över Bromma var sikten lite sämre, så vi begärde speciall VFR igen. Landningen blev en riktig smygare, men jag hörde inte stallvarnaren, vilket jag helst hade velat. Sedan blev det tankning, taxning till klubben och pappersarbete som vanligt.

Analys
Under flygningen hade vi ett molntäcke som låg högre än vad vi flög (kanske 4-5000 fot) Dessutom fanns det molntussar på ca 1500 fot. Dessa molntussar var ibland väldigt svåra att se, särskillt om man kom underifrån och hade molntäcket som bakgrund. Detta överraskade mig speciellt i början då vi som sagt råkade stiga upp i ett moln (M var upptagen med transpondern just då och tittade nog inte ut)

Jag har läst boken "Stick and Rudder" av Wolfgang Langewiesche under mitt oväntat långa uppehåll från flygningen (vädret har ju inte varit det bästa). Riktigt bra bok faktiskt. En sak jag tog med mig från boken är att sidrodret inte behövs under sväng, vilket jag nog trott tidigare. Det behövs bara för att starta och avbryta svängar, alltså när skevrodret används. Med hjälp av detta tips blev mina svängar mycket bättre och mycket mer koordinerade än tidigare.

Mitt nya headset funkade jättebra. Riktigt bekvämt, bra ljuddämpning och dessutom klart och fint ljud från radio och intercom.

Flygtimmar denna flygning: 1,2
Flygtimmar totalt: 19,9
Antal landningar denna flygning: 1
Antal landningar totalt: 73

Planer för framtiden
Nästa pass är bokat för i morgon, tisdag (oops det är visst idag, jag skriver detta ganska sent... borde gå och lägga mig). Jag tror dock inte att det blir någon flygning. Vädergudarna lovar låga moln, duggregn och annat elände. Det finns dock en liten stråle av hopp i SMHI:s prognos som visade halvklart väder under förmiddagen (jag skall dock flyga på eftermiddagen). Blir det inte på tisdagen blir nästa försök på fredagen.

Dessutom borde jag ta mig i kragen och skriva skolprov i Navigation och Metereologi. Mina kurskamrater gjorde det i veckan som har varit, men då var jag bortrest (och köpte headset). Denna veckan hinner jag nog inte pga annat, men jag får försöka nästa vecka. Metereologin får jag nog plugga lite på, men Navigationen är jag inte särskillt orolig för. Jag har ju navigerat på sjön i många år. Behöver bara läsa på om lite termer, t ex aklinisk linje osv (som egentligen är totalt irrelevant för flygnavigering)

Inköp

Det går inte så mycket framåt med flygningen just nu. Vädret är som det är och dessutom är jag på tjänsteresa i USA denna vecka.

Jag har länge tänkt köpa ett eget headset. På klubben kan man låna, men det känns lite ohygieniskt och dessutom ser de gärna att man kör med eget headset, särskilt efter att man tagit sitt certifikat. Jag har tittat runt lite på nätet efter headset, men kommit fram till att jag helst vill prova innan jag köper. Det är ju viktigt att mitt egna headset passar mig och känns bekvämt att ha på sig.

Så, nu när jag är i USA hade jag en gyllene chans. Här finns det ju faktiskt pilot-affärer. Jag tog min hyrbil och åkte till en sådan affär. Där mötte jag en vänlig man som hjälpte mig att prova en massa olika headset innan jag fastnade för det jag ville ha. Utbudet var fantastiskt jämfört med de enda headset de säljer hos KSAB på Bromma. Till slut fastnade jag för ett Senheiser HME 110 som passade mitt huvud riktigt bra. Det var i och för sig lite dyrare att köpa i affär än på nätet, men på detta sätt får jag enkelt hem mitt headset till Sverige. Att dollarn just nu är ganska billig gör ju inte saken sämre heller.

Jag kommer hem på fredag morgon och har bokat ett flygpass på söndag. Vi får se vad vädergudarna säger om det.

Novemberväder....

Låga moln, duggregn och annat elände. Har nu satt stopp för min flygning 2 gånger i rad. Men det är väl OK... Min teorikompis M har blivit stoppad av vädret 4 gånger i rad nu på en och en halv vecka så han har det värre.

Och nu är proven klara hos luftis

Idag skrev jag de skarpa teoriproven hos Barkarby examinationscenter, dvs i klassrummet bredvid vår teoriundervisning. Proven gick bra så tre av nio är nu avklarade.

Teorikursen rullar på, nästa skolprov kommer att vara i metereologi och navigation och de kommer att hållas första veckan i december. Jag kommer tyvärr att vara bortrest då så jag får göra dem vid något annat tillfälle.

Nästa händelse i flygutbildningen är förhoppningsvis flygning på torsdag samt även teorilektion på torsdag kväll.

Inställt

Det bidde ingen flygning idag som planerat. Det var risk för snöbyar i och med en varmfront och därför kändes det inte helt OK att ge sig upp i luften, varken för mig eller för M. Med den exakta synen av efterklokhet kan man dock se att det inte blev några snöbyar så det hade nog varit OK, men det kunde man ju inte veta i förväg.

Planen nu är att skriva skarpa teoriprov i PF, AGN och COM på tisdag nästa vecka och att försöka få in ett flygpass på torsdag.

Tre skolprov avklarade

Sådärja, då har jag skrivit skolprov i tre av teoriämnena och blivit godkänd. Jag får nu alltså gå och skriva dessa för luftis. Det är väl lika bra att få det gjort så snart som möjligt, fast denna vecka har jag inte riktigt tid.

Ämnena jag skrev var:

• Principles of Flight - alltså varför ett flygplan flyger, aerodynamik och liknande. Skulle vara pinsamt att missa detta som jag studerat på KTH
• Aircraft General Knowledge - alltså hur ett flygplans tekniska system (motorn, elsystemet, oljesystemet...) fungerar
• Communications - alltså radiosnack
  

Lektion 11 - Gotlandsturen

Igår (fredag 2/11) flög jag igen som planerat. Det blev dock inte sörmlandsturen denna gång, utan en resa tur och retur till Visby. M skulle åka till Gotland och han frågade i början av veckan om jag skulle vilja göra en DK-nav dit och en EK-nav hem, dvs att han klev av i Visby och jag skulle köra själv hem. Självklart ville jag det !!! Min planering av sörmlandsturen lades på hyllan för en ny färdplanering till Visby tur och retur.

På morgonen innan flygningen ringde M igen och frågade hur jag ställde mig till att samtidigt köra flygning med maxlast, eftersom en kompis till honom och kompisens flickvän också behövde komma till Gotland. Jag såg inga problem med detta så länge jag och M kunde koncentrera oss på flygningen så jag fick alltså med mig två "barlaster" i baksätet. Barlasterna gjorde dock att vi inte kunde tanka fullt (eller standard heller), men lite beräkningar visade att vi ändå skulle kunna ha tillräckligt med bränsle (inklusive reserver) för att komma till Visby.

När jag dök upp på klubben hittade jag en lite vilsen tjej utanför den låsta grinden, så jag frågade om hon skulle flyga till Visby, vilket hon svarade jakande på. Jag hade alltså hittat min ena barlast. Jag bjöd henne att följa med in på flygplatsområdet och sitta och vänta i klubbsoffan medan vi gjorde allt klart. Därefter började jag förberedelserna med ATS-färdplan via internet och att läsa på lite om flygning med maxlast. Efter en stund dök M upp med flygplanet (SE-KSG) och snart var även den andra passageraren på plats. Jag gjorde ett litet misstag i min ATS-färdplan eftersom in- och ut-passeringspunkterna från Bromma CTR tydligen inte skall vara med, men de blev i alla fall godkända med denna kommentar.

Jag gjorde daglig tillsyn på flygplanet utan att hitta några anmärkningar och sedan gjorde M en kort säkerhetsgenomgång med våra passagerare. Vi skulle ju flyga över havet så vi hade livflotte med oss och flytvästar på oss. Därefter inpackning av bagage, livflotte och passagerare i planet innan vi kunde ge oss iväg strax efter klockan 13.

Eftersom detta var första gången jag flugit med SE-KSG hittade jag inte alla lampor och mätare direkt i cockpit, men M visade snällt var de satt. Han programmerade min färdplan i GPS:en medan jag taxade ut och gjorde motoruppkörning. Snart var vi klara och redo att börja flyga. Nu sa M åt mig (och förmodligen passagerarna också) "och så känner vi lugnet och stressar av..." Han mindes nog min lite stressade inställning under min första navigationsflygning.

I starten märktes det verkligen att vi var fulllastade. Flygplanet accelererade mycket långsammare än vanligt och steg också sämre. Dessutom var det lätt att tappa farten i stigningen och om man gjorde det krävdes det mer jobb att få tillbaka farten igen.

Vi steg till 1500 fot och passerade ut från Bromma CTR via SVARTSJÖ, varpå vi kontaktade Stockholm control och bad att få stiga till högre höjd. Jag fick först klarering till 3000 fot och senare till FL055 som jag bett om i min färdplan. Detta var det högsta jag flugit hittills och utsikten var fantastisk (särskillt med tanke på det utmärkta vädret utan moln och med fantastisk sikt). Min plan var att flyga till Corner NDB och sedan svänga söderut mot Trosa VOR och därefter ut över havet mot Visby. Strax efter SVARTSJÖ fick jag klarering "ut ur Stockholm TMA via Trosa" och det var lite otydligt om vi var klarerade direkt till Trosa, eller via Corner. Jag bad kontrollen "bekräfta direkt Trosa" och då fick vi klarering direkt till Trosa.

Snart så passerade vi Trosa och såg Östersjön framför oss. Det var lite spännande att flyga ut över havet eftersom vi inte (ännu) såg Gotland framför oss. Jag har seglat många Gotland Runt-tävlingar så jag har seglat till och från Gotland flera gånger, men nu skulle det bli kul att flyga dit för egen maskin. Kontrasten är ganska stor, i seglingen tar det ca ett dygn från Visby till Almagrundet och nu skulle vi köra en motsvarande sträcka på mindre än en timma.

Väl uppe på höjd demonstrerade M hur blandningen fungerar. Hittills har jag inte behövt magra ut någonting, men på denna höga höjd kunde det behövas. Dessutom diskuterade vi vad jag skulle göra om motorn stannade över havet. Naturligtvis den vanliga nödchecklistan men var skall man landa någonstans? I vissa lägen kommer man ju inte fram till land, men då kan det vara bra att styra mot närmsta land under glidflygningen ner mot vattnet så att man hamnar så nära land som möjligt. Ett annat alternativ är att styra mot något fartyg och landa i närheten av det. En annan fråga i sammanhanget som vi diskuterade är hur långt man kan glidflyga. Efter lite matematik kom vi fram till att man kommer betydligt längre än vad jag trott tidigare och att gränsen går "bortanför halva avståndet till horisonten" (svårt att beskriva i ord, men det har med vinkeln nedanför horisonten att göra)

Mina "barlaster", dvs passagerare trivdes i baksätet och verkade tycka att det var väldigt roligt att flyga. De blev dock mindre nöjda när M drog av gasen för att jag och han diskuterade vilken sjunkhastighet man får om motorn stannar. Detta ordnade dock snabbt upp sig när motorn snart "startade" igen.

Snart så såg vi Gotland och efter en stund kom vi in i Visby TMA via punkten ROGMI och senare ROKEN. När vi närmade oss land ville M att vi skulle göra lite "air work" och känna på hur flygplanet stallar med fulllast. Han berättade för våra passagerare vad som skulle hända och de verkade nyfikna att vara med på denna övning. M visade först en vanlig stall som hade lite mer vikning än jag varit med om tidigare men inte någon större fara. Därefter visade han en stall från ett ganska högt nosläge. Nu hände betydligt mer än förut: nosen vek sig snabbt nedåt och dessutom rollade planet åt ena hållet (höger tror jag i hans demonstration). Jag blev lite överraskad av denna häftiga rörelse men det var absolut bra att ha varit med om den. Passagerarna blev nog ännu mer överraskade, men de tyckte att det var jätteroligt. Därefter var det min tur. Jag gjorde först en vanlig stall med efterföljande upptagning och det gick riktigt bra. Därefter skulle jag prova en stall från högt nosläge. Jag var kanske lite feg och lät inte stallen bli fullt utvecklad innan jag släppte ned nosen men det blev lite berg- och dal-bana ändå. Nytt försök och lite djärvare, men ändå inte lika våldsam stall som M fick till. Efter denna tyckte M att vi inte skulle utsätta våra passagerare för mer och vi började komma ganska nära Gotland så det var dags att börja tänka på plané ner till trafikvarvshöjd och att börja planera för landning.

I stall-övningarna hade vi kommit lite för långt fram för att göra en "normal" plané med 500 fot per minut i sjunkning så jag fick sjunka lite fortare. Vi styrde mot KARLO för att komma in i Visby CTR och här var jag på väg att göra bort mig, eftersom min Nav-radio fortfarande var inställd mot Trosa och inte mot Visby. Med hjälp av M upptäcktes detta snabbt så att vi hittade KARLO via radio-navigationen (det var dock lätt att se på GPS:en var punkten låg, men det var ju lite fusk eftersom jag skulle öva på radionavigering).

När vi kom in mot land fick vi klarering från tornet till en medvindslinje bana 03 och tur 2 efter ett annat flygplan på final. Vi letade en stund efter det andra planet och när vi såg det fick vi fortsätta inflygningen bakom dem. I landningen blåste det en del från vänster och jag fick inte riktigt till sidvindslandningen perfekt så vi hoppade lite, men det var ingen större fara. Jag behöver dock öva mer på sidvindslandningar vilket förmodligen blir ämnet för nästa lektion. Jag taxade bort till tankningsanläggningen och sedan var denna första flygning för dagen över.

Vi lastade av passagerare och bagage. Passagerarna var väldigt nöjda och tyckte att jag hade flugit riktigt bra. En av dem sa "när du flög var allt jättebra, men så fort M tog tag i ratten så hoppade vi runt". De tackade för sig och jag tankade planet fullt. M visade mig hur jag skulle vända färdplanen i GPS:en och sedan var det dags för mig att flyga hem själv.

Detta skulle alltså bli den andra flygningen jag gjorde helt själv, men jag var inte alls nervös som förra gången. Jag tyckte att det skulle bli riktigt roligt. Checklista, motorstart, radiosnack, taxning, motoruppkörning, mer radiosnack, mer taxning och snart stod jag på startbanan för att sticka iväg.

Att gå från ett fulllastat flygplan till ett med bara mig i var verkligen en kontrast. Nu kändes det som att jag flög ett sportplan (om man nu kan kalla en PA-28 för ett sportplan) som steg som en raket (nåja, 1000 fot per minut). Jag flög ut över havet och navigerade mig fram till KARLO, ROKEN och ROGMI. Det hände inte så mycket på denna flygning över havet så snart närmade jag mig land igen. Det var dock en del motvind (till skillnad mot medvinden på vägen ner) så det tog betydligt längre tid denna gång. När jag kom fram till kusten utanför Trosa började skymningen komma och utsikten var helt fantastisk. Jag såg alla öarna i Stockholms södra skärgård i ett orange-lila skymningsljus. Jag satt verkligen och myste där på 4500 fots höjd.

Snart var jag framme vid Trosa VOR (som jag såg på marken, den såg ut som en liten vit cirkel) och jag svängde lite höger mot Corner NDB. Jag kunde snabbt orientera mig via samhällena Gnesta, Järna, Nykvarn och naturligtvis Södertälje. Precis när jag började fundera på att be om att få sjunka bad Stockholm Control mig att göra en plané till 2500 fot. Jag passerade E20 med all biltrafik som jag kunde flyga över i ensamt majestät. Snart blev jag klarerad till 1500 fot och sedan var jag framme vid Corner NDB (som jag också såg på marken, det var en mast med ett rött ljus i toppen) Nu började ljuset bli lite skumt så det var lite svårare att läsa kartan, men jag svängde mot ÄLVNÄS och sa adjö till Stockholm Control (som förekom mig denna gång också)

Strax efter ÄLVNÄS hörde jag att jag hade klubb-kompisen SE-GLU strax bakom mig. Jag blev klarerad till BJÖRNHOLMEN, men där fick jag vänta och sjunka till 1000 fot. Efter en liten stund var GLU framme vid BJÖRNHOLMEN också och de fick vänta på 1500 fot. Lite nervöst att cirkla med ett annat plan bara 500 fot ovanför. Jag såg dem ibland bakom mig, men inte hela varven. Efter några varv i väntläge frågade tornet mig om jag hade kontakt med en RJ 100 över Högalid (dvs Södermalm). Eftersom jag var själv i planet och jag låg och cirklade hade jag bara ca 10-15 sekunder på varje varv som jag kunde titta åt rätt håll, så jag såg inte RJ:n. Efter ytterligare en stund blev jag klarerad att starta min inflygning som nummer 2 och då kunde jag svänga åt rätt håll och såg genast planet över Traneberg. Det började bli lite skumt ljus, men det var inget problem att se banan med sin belysning. Snart var jag på final och landningen gick riktigt bra (det blåste bara 2 knop så här dags). Jag kom ihåg att tända landningsstrålkastaren på finalen, vilket jag aldrig behövt göra förut, eftersom jag bara landat i fullt dagsljus.

Jag åkte till tankningen och fyllde på några liter för att komma upp till standard-tankning och taxade sedan tillbaka till klubben. När jag kom fram till klubben var det nästan helt mörkt så jag fick plocka fram min lilla ficklampa för att se vad tacho-mätaren stod på.

Efter flygningen kände jag mig verkligen nöjd med mig själv och jag var glad och stolt att jag klarat att flyga från Visby och hem till Bromma utan några egentliga problem. Det kändes också fantastiskt att jag kommit till Visby och tillbaka på egen hand på en eftermiddag. Jag är verkligen glad att jag började flyga !!

Analys
Som sagt gjorde jag inga större misstag denna flygning. Det enda jag kommer att tänka på är att jag glömde omställningen från QNH till standardinställning och vice versa vid några tillfällen. Dessutom missade jag att byta till Visby VOR som jag påpekade i texten ovan.

Jag behöver som sagt öva mer på sidvindslandningar. Har inte riktigt fått kläm på att trampa tillräckligt på sidorodret för att vrida flygplanet rätt.

Flygtimmar denna flygning: 2,9 (1,7 EK)
Flygtimmar totalt: 18,7
Antal landningar denna flygning: 2
Antal landningar totalt: 72

Planer för framtiden
Inte bokat nästa pass ännu, men jag skall försöka få in det om ca 2 veckor (om vädret tillåter). Om det blåser bör vi träna på sidvindslandningar, annars får vi hitta på något annat.

Lektion 10 - EK nav

Efter några inställda försök till flygning blev det flyga av i fredags. Dagen började nervöst med låga moln, men framåt eftermiddagen sprack vädret upp för att till kl 15 vara helt OK, men kanske en aning blåsigt.

Dagen till ära skulle min teori-kompis K köra sitt första flygpass på SAS flygklubb samtidigt som min flygning och med samma lärare M (jag skulle köra EK) så vi träffades på klubben och snackade om ditt och datt medan vi väntade på att våra flygplan skulle dyka upp.

Efter en stunds väntan taxade SE-GPN in på klubbområdet. Det var en annan elev på SAS flygklubb som gjorde ett av sina sista pass innan sin uppflygning. Jag hoppas att det går bra för honom på onsdag. K:s flygplan SE-KSG dök dock inte upp, eftersom det stod på andra sidan Bromma efter service. Jag fick alltså skjutsa honom och M dit i mitt plan innan min flygning började.

Vid service-verkstaden på norra parkeringen steg K och M ur mitt plan och jag var själv kvar. Detta skulle bli min första EK-nav, alltså den första flygningen jag gjorde själv från början till slut. Jag har ju flugit EK förut, men då har M börjat med mig i planet för att senare kliva av. En aning nervöst alltså. Jag hade tänkt starta på Bromma, sticka ut via SVARTSJÖ, ta en tur över mälaren för att prova planflykt med lite olika gaspådrag (vilket jag inte riktigt tränat på tidigare), sedan göra några studsar på Skå-Edeby (ESSE), flyga till Barkarby (ESKB) via den normala inflygningen STÄKSÖN-MASTEN och sedan hem till Bromma igen.

När jag gjort min motoruppkörning fick jag vänta på några flygplan som var före mig i kön att starta. Detta var nog den nervösaste delen av flygningen. Jag hade gott om tid att oroa mig för vad som skulle hända under den närmsta timman. Till slut fick jag dock tillstånd att ställa upp på banan och strax därefter att starta och jag gjorde en sista koll att allt var OK innan jag stack iväg på min första helt egna tur.

OK, nu kör vi!! Fullgas, höger pedal och håll upp mot vinden med skevrodret (vilket jag glömt flygningen innan och därför blev lättningen lite vinglig den gången). Vid 60 knop roterade jag som vanligt och snart var jag i luften. Ner med nosen igen för att få fart till 80 knop och sedan upp med nosen igen. 300 fot, in med klaffen och lite mer höjdroder för att kompensera. 500 fot, sväng vänster in över grönområdet... Var är grönområdet?? Av någon anledning såg det inte riktigt ut som jag väntat mig (jag kanske mindes fel från tidigare flygningar) men jag körde ut mot vattnet. I denna lilla förvirring glömde jag att kolla när jag passerade 1000 fots höjd för att slå av bränslepumpen så den stod på en stund till. Nåväl, när jag kommit ut över vattnet svängde jag höger igen ut mot SVARTSJÖ som jag lokaliserade ganska enkelt. Någon minut senare var jag där och rapporterade till Brommatornet som hälsade "hej på en stund".

Väl ute över mälaren ville jag prova lite olika gaspådrag och vilken fart och nosläge de gav. Jag körde på olika varvtal från fullgas ner till ca 1900 varv. Jag hade trott att jag skulle få svårare att trimma om för att hålla höjden men det gick väldigt enkelt bara man tog lite tid på sig och lät planet "komma ikapp" ändringarna som jag gjort. Vid fullgas kom jag en liten bit upp på det gula området på fartmätaren (kommer inte ihåg exakt vilken fart det var) och eftersom starten varit lite kyttig ville jag inte köra för länge så här fort så jag saktade ned igen. Med 1900 varv började farten krypa ner mot 80 knop vilket kändes lite väl lågt så jag ökade igen. Jag kanske var lite feg, men det kändes inte rätt att tänja på några gränser under denna första egna flygning.

Det blåste en del i fredags (ca 10-15 knop) så jag passade också på att svänga runt en ö för att träna på vindens verkan. Gick bättre än förra gången, men jag var fortfarande lite feg med att svänga och luta planet när jag hade vinden i ryggen.

Därefter var det dags för studs på Skå-Edeby. Jag ankom västerifrån enligt den publicerade prodeduren och var noga med att hålla mig norr om Stenhamra samhälle. Jag ropade på radion, men det var ingen annan än jag på fältet. Eftersom vinden var nordlig så kändes bana 03 som ett naturligt val för dagen. Varvet gick riktigt bra och jag kom ihåg landmärkena från första start- och landningslektionen då vi också använde bana 03 på Skå-Edeby. Jag fick hålla upp lite grann till höger för vinden när jag var på finalen och snart var det dags för den första studsen. Den gick ganska bra. Den enda missen var att när jag började utflytningen tog jag upp planet lite för snabbt och därför gled jag lite uppåt. Stallvarnaren pep innan hjulen tog mark och sedan var det snabbt dags att komma upp i luften igen. Jag körde ett varv till på Skå-Edeby och detta gick riktigt bra. Jag kan inte hitta något att anmärka på den landningen.

Efter 2 studsar ville jag fortsätta mot Barkarby. Jag körde ut från flygfältsområdet österut såsom figuren i Svenska Flygfält stipulerar och sedan svängde jag norrut. Det tog en liten stund innan jag hade orienterat mig på kartan men snart insåg jag hur jag skulle flyga för att komma till första punkten i inflygningen (STÄKSÖN). På väg in mot STÄKSÖN slog jag över radion till Barkarbys frekvens och hörde då att ett plan var på väg ut samma väg, alltså mot mig. Jag letade en stund (kändes som för länge) innan jag såg planet till vänster om mig. I samma veva insåg jag att jag missat att Brommas kontrollzon sträcker sig ända hit ut och att jag förmodligen hade sneddat över hörnet i zonen utan tillstånd. Dagens första större miss.

Vid STÄKSÖN svängde jag åt höger mot MASTEN. Först hade jag lite svårt att se MASTEN (som är en mast) så jag svängde lite för mycket och hamnade därför lite för långt söderut, men det gick att rätta till. Det var mycket snack på radion så det var en hel del trafik på Barkarby. Dessutom såg jag en stor regnskur längre fram och började bli lite orolig. Jag svängde in på medvinden till bana 06 (alltså en högersväng) innan jag kom fram till att jag skulle hamna mitt i regnskuren om jag skulle landa. Det kändes inte bra att göra detta på denna flygning, med mycket trafik på en bana jag inte landat förut (jag har bara landat från andra hållet) så jag bestämde mig för att avbryta inflygningen. Jag meddelade mina avsikter på radion och gjorde en 180-graderssväng för att åka tillbaka samma väg jag kom. Här gjorde jag dock dagens andra större miss. Jag borde svängt åt höger men svängde åt vänster, vilket ledde till att jag hamnade över delen av Säbysjön där man inte skall flyga pga fågelskyddet.

Nåväl, jag körde ut samma väg jag kom och lämnade Barkarby vid STÄKSÖN igen. Min första tanke var att åka tillbaka till Skå-Edeby och göra en landning till, men efter en titt på klockan insåg jag att jag borde åka hem till Bromma. Min originalplan hade varit att köra från Barkarby direkt till Bromma via RINKEBY, men nu när jag inte kom från Barkarby längre så fick jag så vackert åka in i kontrollzonen på standardsättet via ÄLVNÄS, vilket blev en rejäl omväg (eller mer träning, beroende på hur man ser det) Jag flög åt syd-sydväst för att komma bort från kontrollzonen och mindes A:s knep att hitta till ÄLVNÄS genom att ta sikte på ön Ridön som är avlång och i princip pekar på ÄLVNÄS. Dock hade jag lite svårt att hitta Ridön och jag blev lite förvirrad av alla vattendrag och öar. En stor båt som var på väg in i ett sund fick mig att inse att det inte kunde vara vattenvägen till Stockholm utan måste vara den till Södertälje istället. Till slut hade jag hittat ÄLVNÄS (trodde jag) och flög dit och rapporterade till Bromma (jag tror att jag sa "närmar mig ÄLVNÄS", så det var ju inte helt fel) Strax efter att jag rapporterat insåg jag att jag inte var framme ännu utan hade en bit kvar. Dagens tredje större miss.

Därefter gick allt i princip som vanligt. Jag blev klarerad till BJÖRNHOLMEN och fick sedan "Klart inflygning". Jag hade en Cessna bakom mig som körde lite fortare än jag så de kom ikapp mig (kunde se dem snett bakåt). Tornet frågade dem om de kunde se mig, vilket de kunde, och jag var klarerad som nummer ett så jag var aldrig orolig, men jag kanske skall köra lite fortare längre in på inflygningen nästa gång. Vid landningen på Bromma var det en hel del sidvind från höger men det gick riktigt bra.

Efter landningen var det tankning och sedan taxning till klubben som vanligt. M och K svängde upp på tankningen efter mig så jag hann ställa in planet i hangaren innan M kom till klubben och vi kunde ha lite eftersnack. Jag berättade hur min flygning hade gått, inklusive fadäserna, och han lugnade mig med "det är därför du är här, för att göra fel alltså".

Analys
Överlag tycker jag att flygningen gick riktigt bra. Landningarna var det absolut inget fel på, även sidvindslandningen och jag kände mig lugn och trygg hela tiden. Jag gjorde som sagt några navigeringsmissar, men inget som jag upplevde som riktigt allvarligt.

Jag kan inte riktigt vänja mig vid att planet hoppar omkring så mycket på en gräsbana (i alla fall på Skå-Edeby och i alla fall när jag kör). Jag tror inte jag gör något fel, men jag skall nog fråga M en gång till.

Flygtimmar denna flygning: 1,3
Flygtimmar totalt: 15,8
Antal landningar denna flygning: 3
Antal landningar totalt: 70

Planer för framtiden
Nästa lektion blir den 2/11 om vädergudarna tillåter. Planen är att köra en nav-tur med hjälp av radiofyrar. Preliminär plan är studs på Gnesta/Vängsö (ESSZ) och Skavsta (ESKN). Kodnamnet för turen blir alltså "Sörmlandsvarvet".

Håll er inne !!!

Varning utfärdas för de västra stockholmstrakterna mellan kl 13 och 15 idag för då skall jag flyga EK-nav.

Rapport kommer senare.

och inte idag heller

Det blev ingen flygning idag heller. När jag vaknade i morse var molnen låga och täckte hela himlen. Dessutom var det risk för regn, så det var inte någon dag för första EK-naven.

Anders met-kod SKTVDR gäller alltså. Det är en smula frustrerande när fredagen hade SKTVDR och jag skulle flyga, lördagen var hur fin som helst och jag skulle inte flyga och söndagen hade SKTVDR igen.

Det är ännu inte planerat när nästa försök blir, men jag återkommer...

Ingen flygning idag

Idag var det tänkt att jag skulle ut på min första EK-nav, men det blev bortblåst.

Planen var en kort tur från Bromma, några studsar på Barkarby, några studsar på Skå-Edeby och sedan hem till Bromma igen. Inte så mycket navigation egentligen, men första gången helt på egen hand.

Men, vädergudarna satte stopp för detta. Det var mulet hela dagen, vilket i och för sig sprack upp på eftermiddagen, men vinden låg kvar och var i stort sett tvärs banan på Bromma. Jag tror inte att sidvindslandning och första helt egna EK-turen hade varit en optimal kombination.

Vi gör ett nytt försök på söndag morgon istället.

Lektion 9 - Första nav-flygningen

Det har varit lite tyst på den här bloggen ett tag... Efter förra flygningen har jag fördrivit tiden med att gå på teori-kurs samt att förbereda mig för nav-flygningen som jag gjorde i fredags.

Teorikursen rullar på. Nu har vi haft åtminstone en lektion i alla ämnen förutom radiokommunikation som börjar på torsdag (då jag tyvärr inte kan vara med). Mina intryck från ett tidigare inlägg som jag skrev efter första lektionen gäller nog fortfarande. Lite för stor grupp, lite för långsamt tempo och några bra och några mindre bra lärare.

Excel-nörd-hacker som jag är så gick jag loss ordentligt på Excel och skapade en driftfärdplan för nav-flygningen. Planen blev att göra en tur över östra svealand och åka från Bromma, studs på Norrtälje, studs på Sundbro i Uppsala, därefter till det nedlagda flygfältet i Strängnäs och sedan hem till Bromma igen. Med hjälp av Excel var det enkelt att räkna på kurser, avdrift, tid, bränsleförbrukning och annat matnyttigt. Om jag hittar något bra sätt så skall jag lägga ut min mall på nätet så att andra kan använda den...

I fredags morse var det alltså dagen D. Väderprognosen såg OK ut men dock lite blåsigt. Jag åkte till klubben och var där ca 30 minuter i förväg för att kunna titta över och plocka fram flygplanet så att jag och M kunde koncentrera oss på nav-planen när han kom. Han godkände mina beräkningar och vi lämnade in färdplan(er) via internet och snart kom det SMS som svar att planen var godkänd. Jag hade råkat glömma min transportör hemma, så när vi skulle beskriva några brytpunkter i navigationen mha bäring och avstånd till fyrar så fick vi höfta lite, men det gick bra.

Uppstart och varmkörning gick som vanligt, dvs bra. Jag var lite tveksam till hur radiosnacket skulle skötas när vi hade en färdplan, men M hjälpte mig med detta. När jag skulle kolla att rodren var fria tyckte M att jag var lite väl "våldsam" med ratten så jag får väl göra lite mindre nästa gång. Efter uppställning på banan fick jag ett litet hjärnsläpp och ville starta utan starttillstånd men M upptäckte detta innan vi hade börjat rulla så det var ingen skada skedd.

Start och högersväng mot EDSVIKEN tog oss förbi mitt nya hus i Ursvik och sedan vidare mot Sollentuna. Vid EDSVIKEN blev vi överlämnade till Stockholm Control av vilka vi fick tillstånd att stiga till 2500 fot. Vid det här laget började jag känna mig lite stressad. Jag hade nog inte riktigt hunnit slappna av och koncentrera mig på flygningen utan var lite för uppjagad över att följa med i navigationen med tillhörande pappersarbete och samtidigt sköta radiosnacket på ett lite nytt sätt med färdplan och flygning i TMA.

Nåväl, när vi kom upp på 2500 fot så låg ett litet moln framför oss på samma höjd. Jag var lite sen att reagera på detta så när jag väl svängde så hamnade vi i och för sig utanför molnet, men inte med 1500 meters avstånd som reglerna stipulerar. Det var ganska enkelt att hänga med i kartan och navigera efter sjöar med olika former så att jag kunde se hur långt vi hade kommit. M berättade hur man skall veta när man skall börja sin plané mot en flygplats (skillnaden i höjd i tusental fot x 4 blir avståndet i nautiska mil (500 ft/min sjunk, ca 120 knop ger 2 NM per minut)). Han ställde dessutom in vår DME mot fyren i Norrtälje som ligger strax bortanför flygfältet så vi kunde enkelt se när det var dags att börja sjunka. Vi fick snabbt tillstånd till detta av Stockholm Control som överlag var väldigt hjälpsamma hela flygningen.

Trafikvarvet vid Mellingeholm i Norrtälje (ESSN) är lite speciellt pga bullerrestriktioner men det var enkelt att sikta på högersidan av sjön Limmaren och sedan följa varvet till bana 25. På finalen blev det dock betydligt svårare, eftersom det var blåsigt och ganska kyttigt och M dessutom varnat för att banan är kort (650m). Jag kände mig som sagt tidigare lite stressad under första delen av flygningen (alltså fortfarande i Norrtälje) och när vi råkade ut för en hel del kytt på finalen så kände jag mig inte alls säker på att kunna landa säkert, så jag bad M ta över. Kanske lite fegt men det kändes som rätt beslut. Alternativet hade naturligtvis varit att gå om och göra ett varv till, men det slog mig inte just då. M gjorde ett riktigt bra jobb med landningen och snart var vi på väg upp igen och nästa mål var Sundbro i Uppsala. Jag fick börja flyga på ca 250 fots höjd och eftersom det inte var jag som startat så "glömde" jag att ta in klaffarna på 300 fots höjd. Dessa var alltså kvar ute en bra bit upp innan jag upptäckte fadäsen och tog in dem. Vi var på väg upp till 2500 fot igen, men på den höjden var det moln så vi stannade på 1500 fot.

När jag planerat flygningen så hade jag missat hur in- och ut-passeringspunkterna i Uppsala CTR fungerar. Det finns en några punkter som inte ligger på gränsen till området (FRÖTUNA, DANMARK och SKOGS-TIBBLE) men jag hade inte förstått att dessa hade med området att göra. Jag hade alltså valt att vi skulle gå in via VATTHOLMA vilken ligger nordost om Uppsala CTR, men inte var den närmaste. När vi bad trafikledningen om tillstånd att gå till Sundbro så gav de oss naturligtvis tillstånd via den närmaste punkten vilken är FRÖTUNA från det håll vi kom. Detta var inget större problem, det var ganska enkelt att navigera sig dit via olika sjöar och genom att hålla sig lite söder om original-planerad kurs. Vi flög bland annat över det privata flygfältet Rimbo/Gavellanda, men det var ingen trafik där. Vid FRÖTUNA blev vi överlämnade till Uppsalatornet och vi fick tillstånd till Sundbro (ESKC) via bankorset på F16 (ESCM) i Uppsala. Kartan visar att F16 ligger norr om Uppsala så jag styrde oss höger om stan, men det tog ganska lång tid innan jag såg var fältet låg. Jag måste bli bättre på att se flygplatser och flygfält från luften. Jag har inget problem med synen, det handlar nog mer om att lära sig att leta efter rätt former och hur det brukar se ut. Över bankorset svängde vi höger upp mot Sundbro och vi fick tillstånd att sjunka efter att vi passerat en C172 som låg i varvet på F16. M berättade hur vi skulle angöra trafikvarvet till bana 21, men eftersom jag återigen inte såg fältet riktigt i tid så fick han be mig att svänga åt höger för att ansluta till medvinden när det väl var dags.

Landningen på Sundbro gick riktigt bra och det var skönt att få "revansch" efter problemet i Norrtälje. M tyckte vi skulle göra ett varv till så att jag fick ytterligare en chans och detta gick också riktigt bra.

På väg upp från Sundbro för andra gången svängde vi åt höger för att gå ur kontrollzonen via JUMKIL. Denna punkt kunde vi hitta genom att följa vägen som leder ut åt nordväst. Därefter var planen att svänga mot sydväst för att följa gränsen till kontrollzonen en bit, hitta samhället Järlåsa vid nästa större väg och där svänga lite mer åt vänster. Vid JUMKIL svängde vi dock lite för mycket (eller vinden var starkare än beräknat från väster) så vi drev in i kontrollzonen igen. M påpekade detta och jag lyckades ta mig ut ur kontrollzonen igen. Vi hittade vägen som Järlåsa ligger på, men vi var lite för långt västerut och såg inte riktigt samhället förrän det låg alldeles framför höger vinge. Nästa brytpunkt var en kyrka (Torstuna) som var ganska enkel att hitta genom att titta på vägnätet. Därefter blev det nästan rakt sydlig kurs mot Strängnäs. Anledningen att jag hade planerat alla dessa brytpunkter på väg ut från Uppsala var att hålla oss på betryggande avstånd från Långtora där man har en hel del segelflygverksamhet. I och för sig var det inga segelflygare i luften just denna dag, men man kan ju aldrig veta.

Vi flög över Enköping och ut över Mälaren på väg söderut. Nu kände jag att stressen jag känt i början av flygningen i stort sett hade släppt och det var riktigt roligt att flyga igen. Stockholm Control berättade att de inte hade någon annan känd trafik i vår närhet innan de lämnade över oss till Västerås. Eftersom vi fortfarande låg på 1500 fot pga molnen så låg vi precis under Västerås TMA, men vi pratade ändå med trafikledningen och berättade våra avsikter. Ganska snart såg vi Strängnäs samhälle och jag visste att flygfältet skulle ligga till vänster. Jag letade och letade efter flygfältet. M berättade att han såg det klart och tydligt. När jag efter en stund tittade lite mer åt vänster än jag gjort tidigare så syntes det jättetydligt. En lång bana riktad bort från oss. Det kändes lite snopet att jag inte sett det tidigare, men jag hade tittat på fel ställe, för nära samhället.

När vi kom till flygfältet (numera nedlagt, men banan finns kvar) så "stannade" motorn. Det måste vara riktigt dålig kvalitet på flygmotorer, så ofta som de "stannar" under flygutbildning :-) Vi låg på 1500 fot mitt över banan med vinden i stort sett i ryggen så jag tog mig lite ut åt höger för att få till ett "utgångsläge för bedömningslandning" på 1000 fots höjd. Jag gick igenom checklistan för motorstopp som jag inte memorerat ännu, men den står ju tryckt på ratten så det var bara att läsa innantill. Eftersom jag förra gången jag tränat på bedömningslandning inte svängt mot banan tillräckligt tidigt så var jag lite för snabb med detta denna gång. När vi passerade tröskeln var det några hundra fot kvar ner till marken, men banan i Strängnäs är ju lång, så vi hade absolut kunnat stanna innan den tar slut. Dessutom är det ju bättre att åka av banan i slutet av den när man har låg fart än att inte komma fram och krascha i hög fart istället. När vi var nästan nere så sade M: "Bra, vi hade överlevt..." och jag drog på för att gå upp på höjd igen och ta oss hem till Bromma.

På väg upp mot 1500 fot frågade M vad jag skulle göra för att förbereda oss för Bromma. Jag tyckte det var lite väl tidigt att tänka på detta och ville avsluta stigningen först och få oss att peka åt rätt håll. Det enda jag kunde komma på i mitt något stressade läge var att lyssna på ATIS, men naturligtvis kan det vara bra att ställa in radion på rätt frekvens osv.

M ville visa hur man kan hitta ÄLVNÄS om man är vilse. Vi tittade på Sv Flygfälts-bladet för Bromma och hittade radial och avstånd från radiofyren Dunker. Detta rattades in på instrumenten och de visade, mycket riktigt, att vi låg till vänster om denna radial. M rattade också in Corners NDB och vår ADF pekade mot denna så vi svängde ditåt. På väg mot COR brast nog både jag och M i uppsikten utåt när vi diskuterade radionavigering och nästa gång jag tittade ut såg jag ett annat av klubbens flygplan kl 2 på kontrakurs och på några hundra meters avstånd. Det var ingen fara för kollision, men det var alldeles för nära och vi upptäckte dem alldeles för sent för att det skulle kännas bra. Både jag och M blev ganska skrämda av detta och jag lärde mig absolut en läxa att man inte skall brista i uppsikten utåt, särskillt inte i närheten av radiofyrar där trafiken tätnar.

Vi ankom ÄLVNÄS och fick den vanliga klareringen till BJÖRNHOLMEN och därefter inflygning mot bana 30 på Bromma. Jag har kört denna väg några gånger nu, så jag börjar hitta även utan att titta på kartan. Landningen blev inte så bra. Det var ganska kraftig sidvind och jag har inte övat så mycket på sidvindslandningar tidigare. Jag vet i teorin hur det skall gå till, men praktiken var det sämre med. Jag var lite feg i att sänka lovartsvingen så vi drev en del i sidled. Efter landningen blev det den sedvanliga tankningen och taxningen till klubben och därefter var denna mycket lärorika och stundtals stressiga flygning slut.

Analys
Pappers-arbetet i cockpit fungerade inget vidare för mig. Jag hade min driftfärdplan utskriven, men min Excel-fil var uppdelad på två papper (en för själva navigeringsplanen och en för annat såsom tider, frekvenser, klareringar och annat). Att ha två papper funkade ganska dåligt på mitt nyinköpta knäbord, jag får nog försöka klämma ihop det till ett papper så man slipper byta. Dessutom hade jag några blad från Svenska Flygfält att hålla reda på, vilket blev lite bökigt. Jag behöver hitta något system för att ha dessa lätttilgängliga, men ändå inte i vägen.

I början av flygningen var jag som sagt lite stressad. Jag borde kanske lagt ner mer tid innan flygningen på att gå igenom den i förväg. Jag hade lagt ned en hel del jobb på driftfärdplanen, men i stor sett ingenting på att tänka igenom hur det skulle kännas och hur de olika platserna längs vägen skulle se ut.

Att navigera med karta och kompass var inget större problem för mig. Jag har alltid haft lätt att hitta mha en karta och det fanns gott om landmärken att använda. Särskillt fann jag att jag använde olika sjöar och deras form för att lista ut var vi var någonstans.

Gyrokompassen behöver justeras oftare än vad jag gjorde. Jag tror att en av anledningarna till att vi drev tillbaka in i Uppsala CTR (förutom vinden) var att kompassen hade drivit iväg en del. Dessutom kanske man inte skall lägga ett ben i planen som följer gränsen så nära som det benet gjorde.


Flygtimmar denna flygning: 2,0
Flygtimmar totalt: 14,5
Antal landningar denna flygning: 4
Antal landningar totalt: 67

Planer för framtiden
Det verkar som att nästa flygning blir den 12/10. M ville först att jag skulle göra en enkel EK-nav, t ex till Barkarby några studsar där och sedan tillbaka till Bromma via de normala inflygningspunkerna. Men när han insåg att jag bara flugit 1,1 timmar EK ännu så länge så började han sväva lite på målet. Mer troligt är att det blir EK start och landning på Barkarby (och han följer med dit) eller att det blir träning på sidvindslandning om det blåser.

Lektion 8 - Repetion och mer start/landning

Efter nästan 2 månaders uppehåll i flygandet var det äntligen dags igen igår. När jag kom till klubben visste jag inte riktigt vad som stod på programmet, men M tyckte att det skulle vara en bra idé med repetition av start och landning eftersom det var länge sedan sist.

Vi hade bokat SE-GPN som för dagen saknade ljuddämpare. Jag var lite orolig för detta, men M tyckte inte det var något problem att flyga på detta sätt. Jag gjorde daglig tillsyn och plockade fram flygplanet ur hangaren. Denna gång lydde jag M:s råd från förra gången jag flög och dränerade tankarna innan man flyttar på flygplanet. På detta sätt rör man inte upp den eventuella smuts och vatten som finns i tankarna och som skall dräneras ut.

Checklistan för att starta flygplanet flöt på bra och handgreppen fanns kvar i mina händer. Radio-snacket kändes dock lite rostigt, men det gick någorlunda. Taxning till väntläge G där vi fick vänta på en Piper Tomahawk som gjorde en riktigt snygg landning. Under taxning anmärkte M på att jag vid något tillfälle bromsade mot gående motor, dvs med lite gaspådrag.

Inför starten var jag och M lite oense om vilken fart man bör rotera vid. Klubbens instruktion förordar 55-60 knop, men M ville ha lite högre fart. Han bad mig dock prova att rotera vid 55 knop och då märkte jag att planet inte gärna ville lyfta i denna låga fart. På en lång bana som Bromma så kan man nog gärna låta planet accelerera till 65 knop på marken innan man lyfter. På en kortare bana är det förstås en annat läge.

Vi flög ut mot Svartsjö över grönområdet vid Vällingby och sedan över vattnet. Den klarerade höjden var (som vanligt) 1500 fot. Efter Svartsjö blev det en vänstersväng mot Skå Edeby flygfält där vi skulle öva start och landning på bana 29. Vi var uppe på 1500 fot och Skå Edebys trafikvarv ligger på 600 fot så det blev en snabb glidflykt ned igen. I varvet fanns en Tiger Moth som vi fick göra ett väntevarv för att släppa fram och sedan var det vår tur. Innan tröskeln på bana 29 finns det en skogsdunge med granar och därför blir inflygningen lite speciell. På första varvet hamnade jag ganska lågt och kanske lite väl nära trädtopparna (M drog upp fötterna för att visa detta). Efter träden fick man sjunka lite extra för att komma ned till marken och sedan flyta ut. Landningen gick riktigt bra men när vi var nere kändes det som vi studsade runt en del, eftersom banan inte var riktigt slät. Jag antar att man får vänja sig vid detta när man kör på gräsfält. Snabbt in med klaffen och fullgas för att komma upp igen.

Vi gjorde några varv på bana 29 och landningarna gick riktigt bra. Jag hade trott (och förmodligen M också) att jag skulle vara mer rostig efter nästan 2 månader, men det gick riktigt bra. Efter 4-5 landningar beordrade M upp mig på 1000 fot. Tvärs tröskeln "stannade motorn" och det var dags för bedömningslandning. Denna gick också ganska bra. Jag var nog lite sen med att svänga mot banan, men M påpekade detta så vi hade inga problem att komma fram. Vi låg till och med lite högt på slutet (även med full klaff ute) så jag fick dyka lite för att komma ned. Detta ledde till att farten ökade och därför blev utflytningen längre, men vi kom ned säkert. På väg upp berättade M att man kan vingglida för att komma ned snabbare istället för att dyka. På den andra bedömningslandningen ville M att jag skulle utföra nödchecklistan efter "motorstoppet" vilket jag gjorde (och kände mig lite stressad av att inte kunna koncentrera mig på att flyga). Detta ledde till att jag igen "glömde" att svänga mot fältet, vilket M påpekade igen. Det kändes också lite osäkert att fippla med bränsletanksväljaren mitt under inflygning. Jag förstår att man skall göra detta vid ett verkligt nödläge, men när man bara simulerar så känns det snarare som att man nallar på säkerheten genom att byta tank. Hur som helst bör jag öva mer på dessa handgrepp så att jag kan utföra dem och flyga samtidigt på ett bättre sätt.

Efter 3 bedömningslandningar gjorde vi också en klafflös landning. Återigen blev utflytningen ganska lång, eftersom flygplanet saktar ned så långsamt utan klaffar.

Nu var det dags att styra kosan hemåt. Jag fick lite hjälp av M att hitta rätt riktning mot Älvnäs (kände mig lite desorienterad precis efter start). Vid Älvnäs ropade vi upp Bromma och fick klarering till Björnholmen. Vi hörde att det var väldigt mycket snack på radion, alltså väldigt mycket trafik på Bromma. När vi kom fram till Björnholmen var det svårt att få en syl i vädret på radion så vi lade oss i en vänstersväng och väntade. När vi till slut fick kontakt med Bromma bad de oss att vänta vilket vi alltså redan gjorde. Det blev nog 3-4 minuters väntande vid Björnholmen, så jag fick öva på att svänga runt en punkt en stund. Sedan blev vi klarerade till inflygning bakom en Fokker 50 som kom in över Södermalm och snart var vi nere på Bromma. Landningen här var nog den sämsta under dagen. Jag flöt ut lite för högt så vi dunsade ned lite för långt. Sedan blev det tankning och taxning hem till klubben igen. På väg tillbaka till klubben svängde en av Malmö Aviations RJ-plan ut precis när vi passerade så de fick order av tornet att vänta på oss. Det kändes lite konstigt men samtidigt mäktigt att det stora planet skulle vänta på lilla mig i min Cherokee.

Analys
Som jag nämnt så bör jag träna mer på vingglidning som ett sätt att snabbt komma ned utan att öka farten för mycket. När M visade så tryckte han ut nosen säkert 20 grader i sidled, men när jag provade på nästa varv nära marken så var jag lite fegare och använde nog bara 5 grader.

Jag tror att anledningen till att det hoppade en del när vi körde på marken var att banan var lite ojämn, men finns det något jag kan göra som pilot för att råda bot på detta?

M nämnde att det kan vara bra att ligga kvar nära marken precis efter start under tiden man accelererar till stigfart. På detta sätt drar man nytta av markeffekten.


Flygtimmar denna flygning: 1,2
Flygtimmar totalt: 12,5
Antal landningar denna flygning: 10
Antal landningar totalt: 63

Planer för framtiden
Min plan för hösten är att flyga ungefär varannan-var tredje vecka för att hålla flygtrimmen igång, men inte komma för långt innan jag "läst ikapp" med teorin. Därför bokade jag nästa lektion till den 21/9, alltså om 2 veckor. Då ville M att vi skulle göra en kort navigationsövning och han ville att jag skulle planera den i förväg. Detta har jag i och för sig inte läst teorin för, men navigera har jag gjort en del på sjön så det skall väl inte vara något problem. Excel, here I come !!

Pogo pedagog

Nu när jag fått allt teorimaterial så har jag lyssnat lite på radio-cd-skivorna i bilen. Om någon läsare inte är insatta i dessa så är det CD-skivor med exempel på radiosnack för flygning.

De som är i ungefär samma generation som mig (födda tidigt 70-tal) kommer säkert ihåg informationsbildbanden från Pogo Pedagog som visades i tid och otid under mellanstadiet (dvs under 80-talet). Eftersom videon vid denna tidpunkt inte var allmänt spridd i svenska skolor så visades istället diabilder och en speaker-röst talade från ett kassettband. För att läraren skulle veta när det var dags att byta bild så hördes då och då ett PLIIINNG på bandet.

CD-skivorna har ett tydligt drag av Pogo Pedagog över sig. Inför varje replik som jag som pilot skall sägas så hörs ett motsvarande ljud och jag får tid att tänka över min kommande replik, innan rösten på bandet säger den. När jag hör detta har jag ibland svårt att koncentrera mig utan associerar bort till diverse bildband om Afrika, valar, tandborstning, demokrati...

Låt se, "Sigurd Adam Viktor, vid Svartsjö, 1500 fot ... som faktiskt är det sättet man mäter längder i USA. USA är uppdelat i 50 delstater där varje delstat får bestämma mycket själva... PPPPLLLINNG"

Första teoripasset

Igår startade min teorikurs med den första lektionen. Framöver kommer det att vara teori-lektioner varje tisdag och torsdagkväll under hela hösten.

Det allmäna intrycket igår var att läraren var bra och engagerande, gruppen var nog lite för stor, lokalerna var en aning tråkiga men att det överlag nog kommer att vara en ganska bra kurs.

Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå varför man behöver så mycket tid för en flygteorikurs. Materialet som skall gås igenom är ca 10 cm tjockt och de böcker jag har sett hittills är skrivna på ett ganska lättfattligt sätt. Alltså bör det, åtminstone för någon med studievana, gå lite fortare än vad kurs-tempot verkar ge sken av. Men jag får väl finna mig i tempot och hänga med och göra det bästa av situationen. Till exempel så bör jag ta tillfället i akt att försöka få lärarna att gå lite utanför materialet för att ge sin syn på saken som diskuteras, annars kan man ju lika gärna bara läsa i boken.

Nästa flygpass är bokat till fredagen den 7/9. Hoppas det är väder då.

De e mycke nu...

Hej, jag tänkte bara skriva ett kort inlägg så ni inte tror att jag har gått under jorden.

Just nu är min kalender ganska full. Jag har en del att göra på jobbet och dessutom skall jag flytta snart. Alltså är det alldeles för lite tid över för att flyga på. Men som jag nämnt tidigare så är detta kanske inte ett så stort problem, eftersom jag behöver "komma ikapp" med teorin som börjar nästa vecka.

Jag hör av mig igen när flygningen (eller teorin) tar fart.

Hemma igen

Nu har jag kommit hem igen efter 3,5 veckors semesterresor. Turen gick först till Tjeckien i en vecka och sedan rundresa i USA. Jag är fortfarande lite jetlaggad efter resan hem...

Semestern har inte varit så flyg-relaterad. I och för sig var det reguljärflyg både till Tjeckien och USA, men det är ju inte riktigt samma sak som att flyga själv....

Det börjar bli dags att planera den tidiga höstens flygande. Jag har ju som jag nämnt tidigare kommit lite "för långt" i min praktiska flygning i förhållande till när teorin börjar (och är klar). Teorin börjar den 28/8, så det är några veckor kvar. Jag skall ringa min flyglärare i morgon och fråga hur han ser på saken...

Lektion 7 - Landning utan klaff och bedömningslandning

Idag var det alltså dags för flygning med den gamla trotjänaren SE-GLU igen.

När jag dök upp på klubben var M borta med en annan elev, så jag hade lite tid att finslipa mina svar på EK-proven. Jag lyckades faktiskt hitta svar på allt utom på prestanda-beräkningarna som skulle göras. Fantastiskt vad man kan göra med lite informationssökning. Det blev kanske inte en klockren kontroll av mina kunskaper, men det blev i alla fall ett lysande tillfälle för mig att lära mig en del teori. Nu vet jag till exempel vad luftrumsklass C och G innebär och var de finns. När M dök upp så gick han igenom mina svar och var nöjd med dem. Jag har dock kvar ett radio-prov som jag behöver göra innan jag ger mig iväg på någon EK-nav.

Dagens övningar skulle handla om landning utan klaff samt bedömningslandningar. Vi stack iväg till Barkarby igen enligt samma process som dagen före (dock utan problemet med förväxling av handbroms och klaff). När vi ankom trafikvarvet i Barkarby var det många flygplan där, så det blev lite trångt. Dessutom ankom ett annat flygplan ungefär samtidigt som oss fast från andra hållet, så vi hamnade ganska nära varandra. Vi gjorde en 360-graderssväng åt vänster som löste det problemet, men det var några nervösa sekunder innan vi såg dem.

På den första klafflösa landningen kom jag in för fort och för högt så vi flöt ut väldigt långt. Om man skall vara positiv kan man ju säga att det blev en bra träning för mig på utflytning eftersom jag fick göra det så länge. Sedan blev det några klafflösa landningar till som gick bättre och bättre. På de första landningarna så glömde jag (igen) att hålla kvar noshjulet i luften efter att huvudhjulen tagit mark så jag fick höra denna anmärkning från M igen (nu för tredje gången). Jag kände att man behöver göra en flackare inflygning för att få till dessa landningar på ett bra sätt, men då kändes det också som att vi svängde till final på lite väl låg höjd.

Sedan var det dags för bedömningslandningar. Vi tog oss till utgångsläget tvärs sättningspunkten och drog av gasen helt. Snabbt trimma om till 76 knops fart och gör ett normalt men avkortat landningsvarv. På första försöket kortade jag av varvet alldeles för mycket och var för konservativ med att ta ut klaff så vi hamnade alldeles för högt. Jag kollade inte på höjdmätaren, men det kändes som att vi passerade tröskeln på åtminstone 150 fots höjd. Jag ville avbryta men M sa åt mig att fortsätta. Ned kom vi såsmåningom, men långt in på banan (tur att Barkarby har en så lång bana). Andra försöket gick bättre och på tredje försöket hamnade jag lite lågt. Nu ville jag avbryta igen, men återigen ville M fortsätta. Vi flög fram mot tröskeln och jag började utflytningen innan asfalten. Men, eftersom man faktiskt kommer ganska långt framåt under utflytningen så landade vi en bit efter sättningspunkten (enligt M ca 100 meter efter). Det var fascinerande hur långt man faktiskt kommer, även utan motorkraft. På den fjärde bedömningslandningen så tyckte M att jag skulle använda klaffarna mera (efter alla klafflösa landningar hade jag nästan glömt bort dem), så jag flög in lite högre för att ha lite marginal att ta ut klaff och jag fick till en riktigt bra landning.

Jag ville också öva på ett omdrag så det gjorde vi på ett varv. Jag var på väg ner till en normal landning när M på kort final säger "ser du den där killen som taxar ut på banan.... Han ser nog inte oss.... Vi får dra om". Naturligtvis fanns det ingen där, men det blev ett omdrag i alla fall. Detta var inte något konstigt tyckte jag. Det var bara att ge fullgas, se till att behålla farten och långsamt ta in klaffarna.

Under alla dessa landningar hade jag jobbat mycket på att flyta ut länge. Jag tänkte på M:s ord i lurarna från förrförra lektionen "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut". Mitt mål var att flyta ut tills stallvarnaren pep. Utflytningarna blev längre och längre, men konstigt nog så hörde jag aldrig stallvarnaren. Detta pekar förmodligen på att det finns ytterligare fart att bli av med när jag faktiskt landade. Det blev i alla fall mycket färre och mindre studsar denna dag än tidigare.

Efter 11 landningar på Barkarby var det dags att åka hem till Bromma igen. Det blev samma väg som igår, över Rinkeby och sedan ett högerrriktat trafikvarv till Brommas bana 30, vilket betyder att jag flög över mitt hus idag igen. Efter landning körde vi och tankade och taxade sedan tillbaka till klubben.

Analys/Lärdomar
När jag gjorde daglig tillsyn på planet så upptäckte jag att det hade mindre bensin än standardtankning i båda tankarna. Detta var helt naturligt, eftersom M just varit uppe med en annan elev och tyckt det var onödigt att tanka emellan. Men, jag upptäkte att det är väldigt svårt att se hur mycket bränsle som finns i tanken om nivån är under blecket som visar standardtankning. Jag antar att man kan stoppa ned någon sorts mätsticka, men var hittar man dom?

Denna gång trimmade jag mer i trafikvarvet än förr. Det kändes som flygningen blev mer avslappnad med färre höjd-utflykter på detta sätt. Dock fick man trimma om flera gånger varje varv, men det hann jag med någorlunda enkelt.

När vi stannade för att tanka så drog jag åt handbromsen som vanligt. M berättade när vi skulle åka iväg igen att man inte bör göra så, eftersom man vill kunna putta flygplanet för hand om det börjar brinna någonstans.

Det var skönt att inse att man klarar sig ganska bra även utan motor. Sjunkhastigheten blev ca 1000 fot per minut och detta ger en lite tid att ta sig ned. Det är ju sällan man flyger på riktigt låg höjd.

Flygtimmar denna flygning: 1,2
Flygtimmar totalt: 11,3
Antal landningar denna flygning: 12
Antal landningar totalt: 53

Planer för framtiden
Nästa vecka kommer jag att resa bort och vara bortrest 3 veckor. Då blir det ingen flygning. Därefter behöver jag nog lugna ned tempot i flygningen lite grann så att jag hinner "ikapp" med teoristudierna. Teori-kursen börjar den 28/8 och fortsätter hela hösten.

Det kan alltså dröja ett tag till nästa inlägg i denna blogg.

Lektion 6 - Mer start och landning

Idag tog jag en rövare. Jag såg att M hade bokat ett pass med en annan elev på vår klubb och jag såg dessutom att det fanns ett flygplan ledigt tiden innan. Jag bokade planet och ringde M för att se om han hade tid. Egentligen skulle han ha en annan elev i Uppsala, men den eleven hade blivit sjuk. Det blev alltså ett flygpass idag också. De duggar tätt nu, men snart är jag bortrest så det är väl lika bra att passa på.

Planen för dagen var mera start och landning. Eftersom prognosen lovade vindar från sydväst passade det bra med bana 24 på Barkarby och därför åkte vi dit. Planet för dagen var SE-GLU.

Framplockande av plan, daglig tillsyn, checklista, motorstart och start från Bromma gick utan anmärkning. Eller, förresten, en liten anmärkning har jag nog. När vi hade gjort varmkörningen på därför avsedd plats och jag skulle taxa ut på banan före start så släppte jag på fel spak. Jag hade tänkt släppa handbromsen, men istället så fällde jag in klaffarna. Spakarna sitter i och för sig någorlunda nära varandra, men de ser helt olika ut så jag kan bara skylla på hjärnsläpp. Det upptäcktes dock snabbt när planet inte ville rulla iväg (handbromsen var ju fortfarande åtdragen) så det var ingen större skada skedd.

Inte långt efter start på Bromma var vi över Rinkeby där man byter frekvens till Barkarbys. Snart flög vi över Barkarbys bana och anslöt till medvindslinjen för bana 24. Barkarbys trafikvarv är en smula stympat och tillknycklat pga alla bullerrestriktionsområden, så under de första varven (innan jag lärt mig hur varvet skall köras) fick jag anstränga mig ganska mycket för att inte bryta mot några regler. Det största problemet att köra rätt i varvet var nog att hålla sig innanför E18 efter start. Detta krävde att man började första högersvängen väldigt tidigt efter start, kanske redan på 3-400 fots höjd.

Jag tror att jag gjorde 3 landningar tillsammans med M innan han tyckte att det var dags för mig att köra själv. Vi gjorde då en fullstoppslandning och jag släppte av honom vid klubbstugan och fortsatte själv. Sedan blev det ett tiotal landningar själv innan det var dags att plocka upp honom igen.

När vi kom dit var det inte så mycket trafik, men underhand dök det upp fler och fler flygplan som var i varvet, alternativt ankom eller lämnade Barkarby. Dessutom var åtminstone ett av flygplanen betydligt långsammare än min PA-28 vilket ledde till att jag kom ikapp dem. På sista varvet körde jag om dem på deras vänstersida, men då hade jag M med mig igen och han kunde hålla god uppsikt. Överlag kändes det som att rytmen i varvet funkade ganska bra, även om det var tätt med flygplan.

För att komma tillbaka till Bromma körde vi över Rinkeby igen och fick sedan en klarering för ett trafikvarv åt höger till Brommas bana 30. Detta betydde att jag på medvinden i princip flög över huset där jag bor (i Sundbyberg), vilket var lite roligt. Landningen på Bromma gick helt OK, varefter vi taxade tillbaka till klubben och flygningen var över för denna gång.

Efter flygningen ville M att jag skulle göra ett teori-prov för EK-flygning. Vad jag förstår så är detta inte längre något krav från myndigheterna, men på SAS flygklubb har man denna policy. M är ny som lärare på klubben och visste inte detta innan han släppte iväg mig på min första EK-flygning, men nu var det alltså dags för provet. Problemet är att jag ännu inte läst någon teori-kurs (den börjar i augusti) så jag börjar komma till ett läge i min utbildning där jag behöver "läsa ikapp" teorin så att den hänger med min praktiska utbildning. Eftersom jag inte trodde att jag skulle flyga EK så här tidigt så trodde jag aldrig att vi skulle hamna i denna situation, men det är bara att göra det bästa av den... Jag satt en stund på klubben och slog i diverse pärmar med bestämmelser för att hitta svaren på så många av frågorna som möjligt. Jag har också fått till morgondagens flygning på mig att svara, så jag har lite tid till att söka efter svaren. Detta har åtminstone lett till att jag lärt mig hitta lite grann i BCL-bestämmelserna.

Analys / Lärdomar
Landningarna gick bättre och bättre. Dock tycker jag fortfarande att det är svårt att bedöma höjden under utflytningen. Någon gång slog jag i tidigt innan jag egentligen hade börjat flyta ut för jag trodde jag var högre. Någon annan gång dunsade jag ned ca en meter efter en lång utflytning för jag trodde jag var lägre. Det blev också några landningar med studsar, men inte så stora studsar som senast. Det kändes också som att jag fick kontroll på flygplanet på marken mycket fortare den här gången. M anmärkte (igen) på att jag efter landning släpper fram ratten för fort så att noshjulet tar mark för tidigt. Måste bättra mig på detta...

Farthållning och höjdhållning var mycket bättre denna gång än i fredags.

Jag glömmer fortfarande enstaka saker i cockpit-arbetet ibland. Någon gång märkte jag att jag glömt förvärmningen. Dessutom körde vi något varv eller två utan bränslepumpen påslagen, för detta hade jag glömt. Det kändes som att jag kanske var en aning slarvig med cockpit-arbete under denna flygning.

Under dessa start och landningsövningar har jag hittills inte brytt mig om trimmet så mycket. Jag har kört med något trimläge som funkar bra på final och då verkar det bli nästan OK i stort sett hela varvet. Min tanke är att det blir för jobbigt att justera trimmet hela tiden när man gör flera varv efter varandra. Men, jag kanske missar något i att lära mig använda trimmet. Hur gör ni andra i trafikvarv?

Flygtimmar denna flygning: 1,5 (0,8 EK)
Flygtimmar totalt: 10.1
Antal landningar denna flygning: 15
Antal landningar totalt: 41

Planer för framtiden
Eftersom dagens pass bestämdes under förmiddagen har jag kvar original-bokningen för i morgon. Då blir det nog mer start och landning. Jag och M kom överens om att vi också skall titta på bedömningslandningar och omdrag för att jag skall känna mig mer säker med EK flygning för start och landning.

Lektion 5 - Första EK !!!!!

Igår flög jag igen. Det var andra gången denna vecka. Eftersom jag skall resa bort efter nästa vecka och vara borta över 3 veckor så vill jag få in så många pass som möjligt innan dess.

Det första som hände när jag dök upp på klubben var att jag blev stoppad av en Securitas-vakt som kollade mitt passerkort och också kollade genom bilen efter förbjudna saker. Han var mycket vänlig och bad nästan om ursäkt för att han behövde kolla min bil, men det var förstås inga problem.

Jag var där lite tidigt och hade tänkt att plocka fram flygplanet (SE-GPN), men det var ute och flög så jag spenderade lite tid med att läsa på i manualen för GPS-systemet som finns i två av klubbens flygplan. Efter en stund dök min lärare upp, han hade varit på en lektion med en annan elev och när de gjorde sitt eftersnack så dök också mitt flygplan upp.

Planen för dagen var start och landning för andra gången. Eftersom det blåste en del och vinden var nordlig så tyckte inte M att vi skulle åka till Barkarby, eftersom banan där ligger i riktning 06/24 så det skulle bli för mycket sidvind. Jag föreslog Skå Edeby (där jag var förra lektionen) som har en bana 03, men M tyckte att vi skulle åka till Eskilstuna (ESSU) istället för där finns en bana 36/18 och den är mycket längre (1886 m) än på Skå. Det skulle dessutom bli en liten navigationsövning för mig att hitta dit.

Jag körde igenom checklistan före start. Jag mindes från min förra flygning med GPN att det var lite svårt att starta motorn pga att startnyckeln inte bara skall vridas utan också tryckas in, men nu var det inga problem. Jag skötte radiosnacket igen och glömde säkert säga hälften av vad som skulle sägas, men det löste sig. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite när man kommer med repliken "Bromma tornet, Petter Niklas redo"... Visst är det barnsligt men ganska kul.

Starten gick riktigt bra. Det känns som att jag fått bättre koll på att köra fort på marken än förut, dessutom hittade jag till Svartsjö utpasseringspunkt via badet i Kaanan nästan själv. Därefter tog vi ut en kurs 270 bort över mälaren mot Stallarholmen och Strängnäs och efter en stund var vi framme vid inpasseringspunkten till Eskilstuna (tror att den heter Lindön).

Vi sjönk till 900 fot och saktade ned på medvinden. M höll koll på trafiken och radiosnacket och jag flög. Snart var det dags för sväng till bas och sedan final. Vid första landningen hade jag glömt att slå på förvärmningen på medvinden och eftersom jag lärt mig att när man kommer in på final skall man slå av den igen så drog jag nu i spaken men det blev att slå på den. En stund senare anmärkte M på detta så den blev avslagen. Första landningen var väl inte den bästa jag gjort och jag studsade lite. M anmärkte dessutom på att jag under utflytningen tryckte fram ratten för fort när jag tyckte att jag kommit för högt. Vi körde ett antal varv med studs och gå till som gick bättre och bättre. Någon gång hamnade jag till vänster eftersom det blåste lite från höger och dessutom hade jag problem att flyta ut ordentligt, vilket ledde till att jag ibland landade för fort med studsar som följd.

På väg upp från starten efter några varv så frågade M: "Hur känns det?" varvid jag svarade "Det känns bra". Jag borde förstått vad denna fråga egentligen betydde, men det gjorde jag inte. När vi var på medvinden på detta varv så säger M på radio (utan att ha frågat mig först) "Eskilstuna radio, Petter Niklas nästa landning blir en fullstopplandning så att min elev kan flyga EK"... Hjälp... Han tyckte alltså att jag skulle flyga själv... Jag var inte alls beredd på detta, men han lugnade mig med att "Efter 5 säkra landningar så tycker jag att du är redo". Resten av det varvet och den landningen var nog faktiskt den nervösaste av dem alla och den var väl inte heller den bästa. Vi stannade mitt på banan och M hoppade av. Jag frågade honom vad jag skulle säga på radion och han lugnade mig med "Kör 3 varv, berätta på radion vad du gör och lycka till !!!"

M vandrade bort från planet och nu satt jag alltså själv i ett flygplan på en startbana med motorn igång. Jag kollade klaffen och bestämde mig för att detta skulle jag klara av och dessutom tycka vara roligt. En sista kort tvekan och sedan fanns ingen återvändo. Fram med gasen, släpp bromsarna och rulla iväg. Snart var jag uppe i 60 knop och drog ratten åt mig och flög iväg. På 300 fot tog jag in klaffen och steg vidare med 80 knops fart. På 600 fot var det dags för första svängen åt vänster och på 900 fot planade jag ut och svängde in på medvinden. Jag hade hört på radion att det fanns ett annat plan på väg ner och jag blev lite nervös för var det fanns någonstans. Medvind, 2000 varv på motorn, på med förvärmningen och ett steg klaff. Var är planet? På radion hör jag att han är på final, skönt då behöver jag inte oroa mig.. En bit ner på medvinden så ser jag ett högvingat plan en bit framför mig och utanför mig (sett från banan) och lite uppåt. Vem är det? Planet på radion sa ju att han var på final? Jag ser att han svänger till bas en bit framför mig och jag börjar undra vad jag skall göra. Detta var inte vad jag ville skulle hända på min första EK-flygning. Jag frågar på radion efter "En Cessna på bas" och han svarar att det är samma plan som tidigare pratat på radion. Han var alltså inte på final som han sa. OK, jag kan svänga lite åt höger och ta ut min medvindslinje längre för att ge honom tid att landa. Jag meddelar honom att jag tänker gå bakom och kör en bit längre än vanligt på min medvind. När jag ser att det andra flygplanet är nära banan så svänger jag in på min baslinje. Dra av gasen till ca 15-1700 varv 2 steg klaff och börja sjunk med ca 75-80 knops fart. När jag svänger in på finalen så ser jag det andra planet långt fram på banan och han meddelar via radion att han svänger av banan. OK, ut med tredje steget klaff, av med förvärmningen igen och en hand på gasen. Banan kommer närmare och närmare och snart är det dags att landa. En snabb sista koll att bränslepumpen är på, förvärmningen är av och klaffen fullt ute. Detta blir inte heller min bästa landning och jag studsar en del, men efter en stund så rullar jag säkert på banan. In med klaffen och fullgas igen för nästa start. När jag rullar förbi M ser jag att han vinkar åt mig och snart flyger jag igen. Nu kan jag inte hålla mig längre och skrattar och jublar. Jag har klarat min första EK landning !!!! I och för sig inte den snyggaste landningen, men jag är hel och det är planet också.

Jag kör 2 varv till själv. På andra varvet hör jag att ett plan är på väg ner för en ILS-inflygning och att de ligger långt bort. Jag undrar hur lång tid det tar för dem att flyga "7 miles" som han sa på radion. Jag meddelar vad jag gör och kommer ända in på basen innan jag ser dem. Då ser jag att de är på final och att jag måste göra något för att inte komma för nära. De frågar vad jag tänker göra och jag säger att jag går bakom. Baslinjen blir inte en så snygg baslinje, utan den blir sned bort från banan, men jag lyckas skapa plats mellan oss. Andra landningen är jag riktigt nöjd med. Jag tror att jag hörde stallvarnaren tjuta precis innan landning. Tredje varvet är ganska händelselöst (såsom jag skulle velat att mitt första var) och landningen är OK. Jag stannar och M hoppar på igen och sträcker fram handen och gratulerar mig.

Vi kör ett varv till tillsammans och den landningen blir katastrofalt dålig. Förmodligen har anspänningen släppt och jag är lite trött. Det börjar bli dags att flyga hemåt igen så vi sätter kurs mot Stockholm och Älvnäs inpasseringspunkt. Vi skall landa på bana 12 så det blir att hitta till Björnholmen och sedan svänga upp mot Tranebergsbron innan man svänger in på final. Jag hör på radion att vi har en helikopter bakom och under oss och vi ser den när vi svänger in på final när den går direkt mot Bromma. Trafikledarn har koll på läget så vi fortsätter och landar. På Bromma är det ganska kraftig sidvind och jag känner att M hjälper mig att trampa upp flygplanet när vi landar och jag studsar en hel del här också. Nåväl, vi är nere och taxar bort till tankningsplatsen.

När jag kliver ur planet vid tankningen så börjar jag förstå vad jag faktiskt gjort och det känns fantastiskt bra. Jag hade aldrig trott att jag skulle flyga EK så är tidigt i utbildningen. Jag har ju i och för sig flugit lite förut så jag har väl lite försprång mot andra, men att flyga EK efter ca 8 timmars flygtid antar jag är tidigt. Vad säger ni andra? När flög ni EK och hur kändes det första gången?

När vi kommer tillbaka till klubben gratuleras jag av en annan lärare och innan jag skall åka hem ringer jag min fru och ber henne lägga champagnen på kylning för här skall firas !!!


Analys/Lärdomar
Under navigeringen så tyckte M att jag skulle vrida kartan så att den ligger i samma riktning som vi flyger, men efter många års navigerande till sjöss med norr uppåt på kartan så tycker jag att det är mycket enklare att göra så, åtminstone för mig. M gick med på detta, men är det något som en kontrollant kollar på?

Fortfarande har jag problem med utflytningen. M anmärkte flera gånger på att jag inte flyter ut tillräckligt länge och därför landar med för hög fart. Jag måste flyta ut till jag hör stallvarnaren och jag har ratten nästan hela vägen bakåt. Annars blir det studsar, vilket hände flera gånger. Vid en landning hörde jag M säga "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut" och då gick det bättre. Jag kanske skall inbilla mig att jag hör honom i lurarna nästa gång.

Under de första varven så glömde jag att man när man svänger under stigning inte skall luta mer än 20 grader. M påpekade detta (2 gånger) och sedan gick det bra.

Under de första varven hade jag också lite dålig koll på farten under stigning. Jag flög fortare än 80 knop. När jag bestämde mig för att hålla koll på detta upptäckte jag att jag kom upp i luften mycket fortare och inte behövde flyga förbi den stora vägen (E20) innan jag svängde till min crosswind (vad heter det på svenska?)

Farthållningen på finalen var nog inte heller den bästa. Jag minns inte att jag tittade på fartmätaren så ofta. Fick ingen anmärkning på detta, men jag måste vara mer noggrann med farthållning i framtiden.

I "kalabaliken" med de andra flygplanen så kände jag att jag inte kunde ropa upp dem på radion för att jag inte mindes deras registrering. Det var därför det blev "... en cessna på bas...". Jag behöver vinnlägga mig om att komma ihåg vad planen heter och inte bara var de är.

M visade ett bra tips för att man skall komma ihåg hur många landningar man gjort. Han använde ringen på VOR-instrumentet (heter det OBS?) som är graderad i grader. Efter 1 landning ställde han det på 10 grader, efter 2 på 20 osv. På detta sätt får man en enkelt sätt att hålla reda på antalet.


Flygtimmar denna flygning: 1,8 (0,3 EK)
Flygtimmar totalt: 8,6
Antal landningar denna flygning: 10
Antal landningar totalt: 26

Planer för framtiden
Nästa flygpass är bokat till måndag 9/7. Det blir nog mer start och landning då tror jag.