Lektion 5 - Första EK !!!!!

Igår flög jag igen. Det var andra gången denna vecka. Eftersom jag skall resa bort efter nästa vecka och vara borta över 3 veckor så vill jag få in så många pass som möjligt innan dess.

Det första som hände när jag dök upp på klubben var att jag blev stoppad av en Securitas-vakt som kollade mitt passerkort och också kollade genom bilen efter förbjudna saker. Han var mycket vänlig och bad nästan om ursäkt för att han behövde kolla min bil, men det var förstås inga problem.

Jag var där lite tidigt och hade tänkt att plocka fram flygplanet (SE-GPN), men det var ute och flög så jag spenderade lite tid med att läsa på i manualen för GPS-systemet som finns i två av klubbens flygplan. Efter en stund dök min lärare upp, han hade varit på en lektion med en annan elev och när de gjorde sitt eftersnack så dök också mitt flygplan upp.

Planen för dagen var start och landning för andra gången. Eftersom det blåste en del och vinden var nordlig så tyckte inte M att vi skulle åka till Barkarby, eftersom banan där ligger i riktning 06/24 så det skulle bli för mycket sidvind. Jag föreslog Skå Edeby (där jag var förra lektionen) som har en bana 03, men M tyckte att vi skulle åka till Eskilstuna (ESSU) istället för där finns en bana 36/18 och den är mycket längre (1886 m) än på Skå. Det skulle dessutom bli en liten navigationsövning för mig att hitta dit.

Jag körde igenom checklistan före start. Jag mindes från min förra flygning med GPN att det var lite svårt att starta motorn pga att startnyckeln inte bara skall vridas utan också tryckas in, men nu var det inga problem. Jag skötte radiosnacket igen och glömde säkert säga hälften av vad som skulle sägas, men det löste sig. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite när man kommer med repliken "Bromma tornet, Petter Niklas redo"... Visst är det barnsligt men ganska kul.

Starten gick riktigt bra. Det känns som att jag fått bättre koll på att köra fort på marken än förut, dessutom hittade jag till Svartsjö utpasseringspunkt via badet i Kaanan nästan själv. Därefter tog vi ut en kurs 270 bort över mälaren mot Stallarholmen och Strängnäs och efter en stund var vi framme vid inpasseringspunkten till Eskilstuna (tror att den heter Lindön).

Vi sjönk till 900 fot och saktade ned på medvinden. M höll koll på trafiken och radiosnacket och jag flög. Snart var det dags för sväng till bas och sedan final. Vid första landningen hade jag glömt att slå på förvärmningen på medvinden och eftersom jag lärt mig att när man kommer in på final skall man slå av den igen så drog jag nu i spaken men det blev att slå på den. En stund senare anmärkte M på detta så den blev avslagen. Första landningen var väl inte den bästa jag gjort och jag studsade lite. M anmärkte dessutom på att jag under utflytningen tryckte fram ratten för fort när jag tyckte att jag kommit för högt. Vi körde ett antal varv med studs och gå till som gick bättre och bättre. Någon gång hamnade jag till vänster eftersom det blåste lite från höger och dessutom hade jag problem att flyta ut ordentligt, vilket ledde till att jag ibland landade för fort med studsar som följd.

På väg upp från starten efter några varv så frågade M: "Hur känns det?" varvid jag svarade "Det känns bra". Jag borde förstått vad denna fråga egentligen betydde, men det gjorde jag inte. När vi var på medvinden på detta varv så säger M på radio (utan att ha frågat mig först) "Eskilstuna radio, Petter Niklas nästa landning blir en fullstopplandning så att min elev kan flyga EK"... Hjälp... Han tyckte alltså att jag skulle flyga själv... Jag var inte alls beredd på detta, men han lugnade mig med att "Efter 5 säkra landningar så tycker jag att du är redo". Resten av det varvet och den landningen var nog faktiskt den nervösaste av dem alla och den var väl inte heller den bästa. Vi stannade mitt på banan och M hoppade av. Jag frågade honom vad jag skulle säga på radion och han lugnade mig med "Kör 3 varv, berätta på radion vad du gör och lycka till !!!"

M vandrade bort från planet och nu satt jag alltså själv i ett flygplan på en startbana med motorn igång. Jag kollade klaffen och bestämde mig för att detta skulle jag klara av och dessutom tycka vara roligt. En sista kort tvekan och sedan fanns ingen återvändo. Fram med gasen, släpp bromsarna och rulla iväg. Snart var jag uppe i 60 knop och drog ratten åt mig och flög iväg. På 300 fot tog jag in klaffen och steg vidare med 80 knops fart. På 600 fot var det dags för första svängen åt vänster och på 900 fot planade jag ut och svängde in på medvinden. Jag hade hört på radion att det fanns ett annat plan på väg ner och jag blev lite nervös för var det fanns någonstans. Medvind, 2000 varv på motorn, på med förvärmningen och ett steg klaff. Var är planet? På radion hör jag att han är på final, skönt då behöver jag inte oroa mig.. En bit ner på medvinden så ser jag ett högvingat plan en bit framför mig och utanför mig (sett från banan) och lite uppåt. Vem är det? Planet på radion sa ju att han var på final? Jag ser att han svänger till bas en bit framför mig och jag börjar undra vad jag skall göra. Detta var inte vad jag ville skulle hända på min första EK-flygning. Jag frågar på radion efter "En Cessna på bas" och han svarar att det är samma plan som tidigare pratat på radion. Han var alltså inte på final som han sa. OK, jag kan svänga lite åt höger och ta ut min medvindslinje längre för att ge honom tid att landa. Jag meddelar honom att jag tänker gå bakom och kör en bit längre än vanligt på min medvind. När jag ser att det andra flygplanet är nära banan så svänger jag in på min baslinje. Dra av gasen till ca 15-1700 varv 2 steg klaff och börja sjunk med ca 75-80 knops fart. När jag svänger in på finalen så ser jag det andra planet långt fram på banan och han meddelar via radion att han svänger av banan. OK, ut med tredje steget klaff, av med förvärmningen igen och en hand på gasen. Banan kommer närmare och närmare och snart är det dags att landa. En snabb sista koll att bränslepumpen är på, förvärmningen är av och klaffen fullt ute. Detta blir inte heller min bästa landning och jag studsar en del, men efter en stund så rullar jag säkert på banan. In med klaffen och fullgas igen för nästa start. När jag rullar förbi M ser jag att han vinkar åt mig och snart flyger jag igen. Nu kan jag inte hålla mig längre och skrattar och jublar. Jag har klarat min första EK landning !!!! I och för sig inte den snyggaste landningen, men jag är hel och det är planet också.

Jag kör 2 varv till själv. På andra varvet hör jag att ett plan är på väg ner för en ILS-inflygning och att de ligger långt bort. Jag undrar hur lång tid det tar för dem att flyga "7 miles" som han sa på radion. Jag meddelar vad jag gör och kommer ända in på basen innan jag ser dem. Då ser jag att de är på final och att jag måste göra något för att inte komma för nära. De frågar vad jag tänker göra och jag säger att jag går bakom. Baslinjen blir inte en så snygg baslinje, utan den blir sned bort från banan, men jag lyckas skapa plats mellan oss. Andra landningen är jag riktigt nöjd med. Jag tror att jag hörde stallvarnaren tjuta precis innan landning. Tredje varvet är ganska händelselöst (såsom jag skulle velat att mitt första var) och landningen är OK. Jag stannar och M hoppar på igen och sträcker fram handen och gratulerar mig.

Vi kör ett varv till tillsammans och den landningen blir katastrofalt dålig. Förmodligen har anspänningen släppt och jag är lite trött. Det börjar bli dags att flyga hemåt igen så vi sätter kurs mot Stockholm och Älvnäs inpasseringspunkt. Vi skall landa på bana 12 så det blir att hitta till Björnholmen och sedan svänga upp mot Tranebergsbron innan man svänger in på final. Jag hör på radion att vi har en helikopter bakom och under oss och vi ser den när vi svänger in på final när den går direkt mot Bromma. Trafikledarn har koll på läget så vi fortsätter och landar. På Bromma är det ganska kraftig sidvind och jag känner att M hjälper mig att trampa upp flygplanet när vi landar och jag studsar en hel del här också. Nåväl, vi är nere och taxar bort till tankningsplatsen.

När jag kliver ur planet vid tankningen så börjar jag förstå vad jag faktiskt gjort och det känns fantastiskt bra. Jag hade aldrig trott att jag skulle flyga EK så är tidigt i utbildningen. Jag har ju i och för sig flugit lite förut så jag har väl lite försprång mot andra, men att flyga EK efter ca 8 timmars flygtid antar jag är tidigt. Vad säger ni andra? När flög ni EK och hur kändes det första gången?

När vi kommer tillbaka till klubben gratuleras jag av en annan lärare och innan jag skall åka hem ringer jag min fru och ber henne lägga champagnen på kylning för här skall firas !!!


Analys/Lärdomar
Under navigeringen så tyckte M att jag skulle vrida kartan så att den ligger i samma riktning som vi flyger, men efter många års navigerande till sjöss med norr uppåt på kartan så tycker jag att det är mycket enklare att göra så, åtminstone för mig. M gick med på detta, men är det något som en kontrollant kollar på?

Fortfarande har jag problem med utflytningen. M anmärkte flera gånger på att jag inte flyter ut tillräckligt länge och därför landar med för hög fart. Jag måste flyta ut till jag hör stallvarnaren och jag har ratten nästan hela vägen bakåt. Annars blir det studsar, vilket hände flera gånger. Vid en landning hörde jag M säga "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut" och då gick det bättre. Jag kanske skall inbilla mig att jag hör honom i lurarna nästa gång.

Under de första varven så glömde jag att man när man svänger under stigning inte skall luta mer än 20 grader. M påpekade detta (2 gånger) och sedan gick det bra.

Under de första varven hade jag också lite dålig koll på farten under stigning. Jag flög fortare än 80 knop. När jag bestämde mig för att hålla koll på detta upptäckte jag att jag kom upp i luften mycket fortare och inte behövde flyga förbi den stora vägen (E20) innan jag svängde till min crosswind (vad heter det på svenska?)

Farthållningen på finalen var nog inte heller den bästa. Jag minns inte att jag tittade på fartmätaren så ofta. Fick ingen anmärkning på detta, men jag måste vara mer noggrann med farthållning i framtiden.

I "kalabaliken" med de andra flygplanen så kände jag att jag inte kunde ropa upp dem på radion för att jag inte mindes deras registrering. Det var därför det blev "... en cessna på bas...". Jag behöver vinnlägga mig om att komma ihåg vad planen heter och inte bara var de är.

M visade ett bra tips för att man skall komma ihåg hur många landningar man gjort. Han använde ringen på VOR-instrumentet (heter det OBS?) som är graderad i grader. Efter 1 landning ställde han det på 10 grader, efter 2 på 20 osv. På detta sätt får man en enkelt sätt att hålla reda på antalet.


Flygtimmar denna flygning: 1,8 (0,3 EK)
Flygtimmar totalt: 8,6
Antal landningar denna flygning: 10
Antal landningar totalt: 26

Planer för framtiden
Nästa flygpass är bokat till måndag 9/7. Det blir nog mer start och landning då tror jag.