Lektion 7 - Landning utan klaff och bedömningslandning

Idag var det alltså dags för flygning med den gamla trotjänaren SE-GLU igen.

När jag dök upp på klubben var M borta med en annan elev, så jag hade lite tid att finslipa mina svar på EK-proven. Jag lyckades faktiskt hitta svar på allt utom på prestanda-beräkningarna som skulle göras. Fantastiskt vad man kan göra med lite informationssökning. Det blev kanske inte en klockren kontroll av mina kunskaper, men det blev i alla fall ett lysande tillfälle för mig att lära mig en del teori. Nu vet jag till exempel vad luftrumsklass C och G innebär och var de finns. När M dök upp så gick han igenom mina svar och var nöjd med dem. Jag har dock kvar ett radio-prov som jag behöver göra innan jag ger mig iväg på någon EK-nav.

Dagens övningar skulle handla om landning utan klaff samt bedömningslandningar. Vi stack iväg till Barkarby igen enligt samma process som dagen före (dock utan problemet med förväxling av handbroms och klaff). När vi ankom trafikvarvet i Barkarby var det många flygplan där, så det blev lite trångt. Dessutom ankom ett annat flygplan ungefär samtidigt som oss fast från andra hållet, så vi hamnade ganska nära varandra. Vi gjorde en 360-graderssväng åt vänster som löste det problemet, men det var några nervösa sekunder innan vi såg dem.

På den första klafflösa landningen kom jag in för fort och för högt så vi flöt ut väldigt långt. Om man skall vara positiv kan man ju säga att det blev en bra träning för mig på utflytning eftersom jag fick göra det så länge. Sedan blev det några klafflösa landningar till som gick bättre och bättre. På de första landningarna så glömde jag (igen) att hålla kvar noshjulet i luften efter att huvudhjulen tagit mark så jag fick höra denna anmärkning från M igen (nu för tredje gången). Jag kände att man behöver göra en flackare inflygning för att få till dessa landningar på ett bra sätt, men då kändes det också som att vi svängde till final på lite väl låg höjd.

Sedan var det dags för bedömningslandningar. Vi tog oss till utgångsläget tvärs sättningspunkten och drog av gasen helt. Snabbt trimma om till 76 knops fart och gör ett normalt men avkortat landningsvarv. På första försöket kortade jag av varvet alldeles för mycket och var för konservativ med att ta ut klaff så vi hamnade alldeles för högt. Jag kollade inte på höjdmätaren, men det kändes som att vi passerade tröskeln på åtminstone 150 fots höjd. Jag ville avbryta men M sa åt mig att fortsätta. Ned kom vi såsmåningom, men långt in på banan (tur att Barkarby har en så lång bana). Andra försöket gick bättre och på tredje försöket hamnade jag lite lågt. Nu ville jag avbryta igen, men återigen ville M fortsätta. Vi flög fram mot tröskeln och jag började utflytningen innan asfalten. Men, eftersom man faktiskt kommer ganska långt framåt under utflytningen så landade vi en bit efter sättningspunkten (enligt M ca 100 meter efter). Det var fascinerande hur långt man faktiskt kommer, även utan motorkraft. På den fjärde bedömningslandningen så tyckte M att jag skulle använda klaffarna mera (efter alla klafflösa landningar hade jag nästan glömt bort dem), så jag flög in lite högre för att ha lite marginal att ta ut klaff och jag fick till en riktigt bra landning.

Jag ville också öva på ett omdrag så det gjorde vi på ett varv. Jag var på väg ner till en normal landning när M på kort final säger "ser du den där killen som taxar ut på banan.... Han ser nog inte oss.... Vi får dra om". Naturligtvis fanns det ingen där, men det blev ett omdrag i alla fall. Detta var inte något konstigt tyckte jag. Det var bara att ge fullgas, se till att behålla farten och långsamt ta in klaffarna.

Under alla dessa landningar hade jag jobbat mycket på att flyta ut länge. Jag tänkte på M:s ord i lurarna från förrförra lektionen "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut". Mitt mål var att flyta ut tills stallvarnaren pep. Utflytningarna blev längre och längre, men konstigt nog så hörde jag aldrig stallvarnaren. Detta pekar förmodligen på att det finns ytterligare fart att bli av med när jag faktiskt landade. Det blev i alla fall mycket färre och mindre studsar denna dag än tidigare.

Efter 11 landningar på Barkarby var det dags att åka hem till Bromma igen. Det blev samma väg som igår, över Rinkeby och sedan ett högerrriktat trafikvarv till Brommas bana 30, vilket betyder att jag flög över mitt hus idag igen. Efter landning körde vi och tankade och taxade sedan tillbaka till klubben.

Analys/Lärdomar
När jag gjorde daglig tillsyn på planet så upptäckte jag att det hade mindre bensin än standardtankning i båda tankarna. Detta var helt naturligt, eftersom M just varit uppe med en annan elev och tyckt det var onödigt att tanka emellan. Men, jag upptäkte att det är väldigt svårt att se hur mycket bränsle som finns i tanken om nivån är under blecket som visar standardtankning. Jag antar att man kan stoppa ned någon sorts mätsticka, men var hittar man dom?

Denna gång trimmade jag mer i trafikvarvet än förr. Det kändes som flygningen blev mer avslappnad med färre höjd-utflykter på detta sätt. Dock fick man trimma om flera gånger varje varv, men det hann jag med någorlunda enkelt.

När vi stannade för att tanka så drog jag åt handbromsen som vanligt. M berättade när vi skulle åka iväg igen att man inte bör göra så, eftersom man vill kunna putta flygplanet för hand om det börjar brinna någonstans.

Det var skönt att inse att man klarar sig ganska bra även utan motor. Sjunkhastigheten blev ca 1000 fot per minut och detta ger en lite tid att ta sig ned. Det är ju sällan man flyger på riktigt låg höjd.

Flygtimmar denna flygning: 1,2
Flygtimmar totalt: 11,3
Antal landningar denna flygning: 12
Antal landningar totalt: 53

Planer för framtiden
Nästa vecka kommer jag att resa bort och vara bortrest 3 veckor. Då blir det ingen flygning. Därefter behöver jag nog lugna ned tempot i flygningen lite grann så att jag hinner "ikapp" med teoristudierna. Teori-kursen börjar den 28/8 och fortsätter hela hösten.

Det kan alltså dröja ett tag till nästa inlägg i denna blogg.