Byråkrati

Utöver att välja flygklubb har jag också gått en match mot svensk flyg-byråkrati under våren. Många varnade mig att det skulle ta tid, men inte trodde jag att det skulle ta så här lång tid....

För att få påbörja en flygutbildning kräver byråkraterna att man har ett så kallat elevtillstånd. Detta ansöker man om hos luftfartsstyrelsen. Till ansökan skall man bifoga ett läkarintyg från en godkänd flygläkare, ett personbevis och en personutredning gjord hos polisen.

Jag började med flygläkaren. Jag frågade några kontakter på flygklubben och andra piloter jag känner och de flesta pekade på en viss flygläkare. Det verkade ju bra, men när jag undersökte saken själv fanns han inte med i listan på godkända flygläkare hos luftfartsstyrelsen. Rykten gjorde dessutom gällande att han hade fått tillståndet indraget pga att han varit lite för lätt att få intyg hos. Hur som helst, jag hittade en annan läkare i listan och beställde tid hos honom. Några veckor senare var det dags för själva undersökningen. De tog blodprov, urinprov, kollade blodtryck, syn, färgseende och man fick fylla i det där pappret där man frågas om massa hemska sjukdomar som man förhoppningsvis inte haft. Till slut träffade jag läkaren som kollade mina reflexer, min balans och lite annat smått och gott varvid jag blev friskförklarad för flygning. På protokollet stod det dessutom att han skulle göra en medicinsk undersökning av massa kroppsdelar inklusive genitalier och anus, men som han sa: "Jag förstår inte vad det har med flygning att göra, så vi skriver väl att de är OK?".

Personbeviset var inget större problem. Ett samtal till skattemyndigheten senare var det beställt och dök upp några dagar senare. Visste ni förresten att det sitter minst 14 (så många var det i alla fall när jag ringde) handläggare på skattemyndigheten och svarar på personbevis-beställningar? Känns ganska mycket, särskillt som de flesta personbevisvarianter (naturligtvis inte för flygning) går att beställa direkt på internet.

När jag kontaktade min lokala polisstation för personutredningen hamnade jag hos en dam som nog inte riktigt visste vad jag behövde. Hon skickade blanketter för lite av varje till mig så fick jag välja själv. Jag listade ut vilka som behövdes och skickade in dem. Efter ca 2 veckor fick jag ett brev att polisen också ansåg att jag skulle kunna flyga och hade godkänt mig.

Efter att ha samlat alla erforderliga papper var det nu dags för ansökan om själva elevtillståndet. Jag fyllde i blanketten och skickade med personbeviset (läkarundersökning och personutredning skickas tydligen direkt till Luftfartsstyrelsen) i ett stort kuvert. Uppgifter på hemsidan sa att detta skulle ta 10 arbetsdagar att fullfölja. Efter 2 veckor blev det en nervös öppning av brevlådan varje dag, eftersom jag vid det här laget (mitten av april) tyckte att jag väntat länge nog med att börja min utbildning och längtade att sätta igång. Ingenting hände efter 2 veckor.... Ingenting hände efter 3 veckor heller... En bit in på den fjärde veckan kunde jag inte hålla mig längre och ringde Luftfartsstyrelsen (en dag senare än jag tänkt pga den fantastiska byråkrat-uppfinningen telefontid) och frågade hur det gått med min ansökan. Då fick jag svaret "Men, den skickade vi ju till dig för 2 veckor sedan..." Det visade sig alltså att mina papper låg hos mitt lokala post-utlämningsställe men att de hade glömt att skicka avin till mig. MORR!! Jag hade alltså väntat i önödan. Nåja, jag hämtade ut pappren nästa dag (vilket var i förra veckan) och betalade avgiften och ringde genast min flyglärare för att boka den första lektionen, vilken blev bokad till den 2/5.

Som sagt, jag trodde inte att det skulle ta så här lång tid, men jag började min process med flygklubbsval i mitten av januari och nu ca 3 1/2 månad senare är jag redo att sätta igång. Jag har i och för sig hunnit med en provlektion (mer om den i senare inlägg) under tiden, men det känns som jag väntat länge.

Välja flygklubb

Hej

Som jag nämnt tidigare har jag kommit en bit på vägen med åtminstone det administrativa i mitt PPL-certifikat, men jag tänkte börja med att berätta om mina erfarenheter så här långt...

När jag i januari väl hade bestämt mig för att ta ett PPL-certifikat var det dags att bestämma mig för var jag skulle göra det. Jag bor i Sundbyberg, så det fanns några alternativ att välja på. Jag fick ganska snabbt klart för mig att en flygskola inte var något för mig pga det betydligt högre priset, utan jag skulle satsa på en flygklubb istället. Detta gav mig i stort sett 4 alternativ: Barkarby flygklubb, Stockholms flygklubb, SAS flygklubb och Tekniska Högskolans flygklubb.

Här följer min högst subjektiva beskrivning av mina intryck av dessa ställen. Jag har säkert tagit mycket fel i många av mina intryck och representanter från dessa klubbar kan nog sticka hål på det mesta jag säger. Men, vi styrs alla av våra subjektiva intryck och detta är vad som styrde mig...

Jag började med att undersöka Barkarby flygklubb. Jag åkte ut till Barkarby flygfält en eftermiddag och hade turen att träffa på en livs levande flyglärare i klubbhuset. Han höll som bäst på med en EK-elev som cirklade runt fältet och övade landningar så han hade tid att prata med mig under tiden. Den vänlige läraren förklarade det mesta om hur en PPL-utbildning går till, vad den kostar och hur jag skulle börja (söka elevtillstånd och boka provlektion). Det visade sig dock att om jag skulle göra min utbildning på Barkarby flygklubb skulle jag bli tvungen att vänta ända till oktober innan jag kan börja teorikursen, vilket kändes lite väl långt. Jag har senare insett att det är helt fel tid på säsongen att bestämma sig för ett PPL-certifikat i slutet av januari eftersom det inte går att passa in med någon teori-kurs då. Man får helt enkelt vänta... Efter ett tag i vår pratstund skulle läraren åka iväg till Bromma tillsammans med sin elev, så jag blev lämnad med ett telefonnummer att ringa. Han hade pekat på ett av flygplanen som stod en bit från klubbhuset och berättat att det var ett av planen som klubben använder för sin skolning. Nyfiken som jag är gick jag och tittade lite på planet och det första jag såg var mycket slitna säten samt en silvertejps-lagning på stabilisatorn. Jag inser att varken stolkvaliteten eller förmodligen silvertejpslagningen har något med flygsäkerheten att göra, men känslan blev ändå att planet var ganska sunkigt. Denna känsla i kombination med den sena teorikursen gjorde att Barkarby FK inte kändes rätt för mig. Senare har jag insett att detta var rätt beslut, med tanke på att kommunen nu har sagt upp arrendeavtalet med flygfältet.

Nästa anhalt var Stockholms flygklubb. Mina efterforskningar på internet ledde till en ganska ambitiös hemsida vilket bådar gott. Men intrycket när jag kom dit var allt annat än positivt. För det första hade jag mycket svårt att hitta dit. Det lilla röda huset insprängt bland alla andra var inte helt enkelt att hitta och när jag väl kom dit möttes jag av en tråkig lokal fylld av människor som inte kunde hjälpa mig. Det gav inte ett bra intryck. Det kändes gammalt, mossigt och bakåtsträvande för mig. Jag är säkert orättvis i detta, men det var mitt intryck. När jag dessutom fick reda på att de använder en mycket gammaldags metod att boka flygplan mha en liggare i klubbhuset slogs den sista spiken i kistan för denna klubb.

Tekniska Högskolans flygklubb besökte jag inte. Jag tittade lite på nätet och kom fram till att den var för liten med bara ett flygplan och dessutom att det skulle bli för långt för mig att åka ut på Ekerö för varje lektion. Att Skå-Edeby dessutom är ett gräsfält skulle leda till att jag inte bara hade vädret att slåss mot för att få till mina flygningar, utom dessutom även banbeskaffenheten.

Nu återstod alltså endast SAS flygklubb. Vid första påseendet på nätet hade jag nästan sorterat bort denna klubb för det var inte helt uppenbart via deras hemsida att de hade någon skolning. Men mina kontakter med andra personer fick mig att förstå att det har de absolut. Jag åkte dit en lördagförmiddag på vinst och förlust. Jag hamnade utanför den låsta grinden och bestämde mig för att chansa och ringa till klubben och se om någon kunde öppna för mig. Döm om min förvåning när detta gick bra och jag dessutom träffade en mycket trevlig klubbmedlem. Han visste i och för sig inte så mycket om skolningen på klubben, men han tog sig tid att visa mig runt i lokalerna och jag fick titta på ett av klubbens flygplan vilket kändes rent och fräscht. Han visade också på hemsidan vem jag skulle kontakta för att sätta igång utbildningen och bli medlem. Denna mycket hjälpsamma person lyckades 100% att sälja in klubben till mig. Därför bestämde jag mig för SAS flygklubb, vilken jag nu blivit medlem i. Senare fick jag höra om deras miljösatsning med tystare plan, vilket absolut också tilltalar mig.

När jag ser tillbaka på dessa erfarenheter slår det mig att det jag råkade ut för förmodligen bara var tillfälligheter, men det visar ändå på behovet av att flygklubbar "säljer sig" till nya medlemmar. En klubb lever på sina medlemmar och lyckas man inte attrahera nya så går man till slut under. Jag kan bara ge en stor eloge till SAS flygklubb för detta (även om det bara var tillfälligheter).

Varför skall man blogga om detta då

Som jag har skrivit så har jag bestämt mig för att lära mig flyga, men varför skall jag skriva i en blogg om det då?

Jag ser flera olika skäl. För det första tror jag att själva skrivandet blir ett bra sätt för mig att gå igenom de erfarenheter jag gjort på flyglektioner och teoripass. Vad jag förstår brukar många flyglärare rekommendera att man för någon sorts dagbok under utbildningen så att man reflekterar över vad man lärt sig. På detta sätt internaliseras kunskaperna snabbare och bättre. Eftersom varje lektion kostar en del pengar så är det ju bra om man kan undvika att gå igenom samma saker flera gånger.

För det andra har jag haft stor glädje/nytta av att läsa andra flyg-bloggar som berättar om andra personers erfarenheter när de skaffade sina certifikat. Jag har läst "Pilot in training", "Rob's flying blog", "Lindbergh" och "Tupplur". De ger 4 olika bilder av processen att ta ett certifikat. Jag känner att jag har haft nytta av dessa, så då kan jag väl ge tillbaka genom att skriva en egen blogg.

För det tredje så ser jag att detta kan vara ett sätt att lära känna andra flygare/flygelever. Kommentera gärna mina inlägg!!

För det fjärde har jag funderat ett tag på att skapa en egen blogg. Detta kan vara ett bra tillfälle...

Varför skall man flyga

Varför skall jag ta ett flygcertifikat?

Det började nog någon gång för 20-25 år sedan när min 10 år äldre bror tog ett A-cert som det hette då. Då var jag 8-10 år och blev intresserad och biten med en 10-årings entusiasm. Min bror flyttade sedan till USA för att genomgå en pilot-utbildning och jobbar nu i USA som pilot.

Efter detta har jag alltid varit mer eller mindre flygintresserad. Jag har funderat på att ta ett certifikat många gånger och "nästan" bestämt mig några gånger, men alltid tyckt att det antingen är för dyrt eller att jag inte riktigt har tid. Några gånger har jag till och med intalat mig själv att jag nog inte tycker att det är tillräckligt roligt, men det låter mer som att jag försökt ljuga för mig själv...

När jag pluggade så umgicks jag med andra flygintresserade och några av mina vänner är piloter. Över åren har jag nog flugit 10-15 timmar i små flygplan tillsammans med kompisar/kollegor/min bror. Trots detta är flyg absolut inte mitt enda intresse, utan det har mer funnits i bakgrunden hela tiden.

I januari kom jag dock fram till ett beslut. Det lär inte bli billigare att lära sig flyga. Jag har faktiskt råd. Jag kan ta mig tid, särskilt som jag inte ännu har några barn. Varför inte göra slag i saken och ta tag i detta som jag drömt om länge? Så då bestämde jag mig och började intressera mig mer i detalj för flyg och att ta ett PPL-certifikat. Som vanligt så blir det så att när man väl sätter sig in i ett ämne blir det ännu mera intressant och nu kan jag inte förstå varför jag har väntat så här länge. Samtidigt ser jag verkligen fram mot resan att ta mitt certifikat och förverkliga min dröm som jag har haft länge.

Vad händer när jag är klar med min flygutbildning? Ingen aning faktiskt. Jag hoppas att jag blir tillräckligt intresserad/biten för att bibehålla mitt certifikat och flyga kanske 15 timmar per år. Jag har nog tänkt att såsmåningom komplettera med mörkerbehörighet för utöka möjligheterna att flyga på den svenska vintern, men jag tror inte att det blir så många mer behörigheter än så. Jag hoppas att jag kan använda mitt certifikat, inte bara för att ta en sväng över stan då och då, utan också för att göra lite längre turer samt även att ta med vänner och bekanta.

Välkomna

Hej och välkomna till min blogg. Denna blogg skall handla om min resa att ta ett PPL-flygcertifikat, vilket är något jag drömt om länge men aldrig tagit tag i förrän nu.

Jag har redan kommit en bit på vägen, varför de första inläggen kommer att handla om vad jag redan gjort. Just nu är nästa steg min första riktiga flyglektion som är inplanerad till onsdagen den 2/5. Jag hoppas hinna med att beskriva mina tidigare äventyr innan dess.