Välja flygklubb

Hej

Som jag nämnt tidigare har jag kommit en bit på vägen med åtminstone det administrativa i mitt PPL-certifikat, men jag tänkte börja med att berätta om mina erfarenheter så här långt...

När jag i januari väl hade bestämt mig för att ta ett PPL-certifikat var det dags att bestämma mig för var jag skulle göra det. Jag bor i Sundbyberg, så det fanns några alternativ att välja på. Jag fick ganska snabbt klart för mig att en flygskola inte var något för mig pga det betydligt högre priset, utan jag skulle satsa på en flygklubb istället. Detta gav mig i stort sett 4 alternativ: Barkarby flygklubb, Stockholms flygklubb, SAS flygklubb och Tekniska Högskolans flygklubb.

Här följer min högst subjektiva beskrivning av mina intryck av dessa ställen. Jag har säkert tagit mycket fel i många av mina intryck och representanter från dessa klubbar kan nog sticka hål på det mesta jag säger. Men, vi styrs alla av våra subjektiva intryck och detta är vad som styrde mig...

Jag började med att undersöka Barkarby flygklubb. Jag åkte ut till Barkarby flygfält en eftermiddag och hade turen att träffa på en livs levande flyglärare i klubbhuset. Han höll som bäst på med en EK-elev som cirklade runt fältet och övade landningar så han hade tid att prata med mig under tiden. Den vänlige läraren förklarade det mesta om hur en PPL-utbildning går till, vad den kostar och hur jag skulle börja (söka elevtillstånd och boka provlektion). Det visade sig dock att om jag skulle göra min utbildning på Barkarby flygklubb skulle jag bli tvungen att vänta ända till oktober innan jag kan börja teorikursen, vilket kändes lite väl långt. Jag har senare insett att det är helt fel tid på säsongen att bestämma sig för ett PPL-certifikat i slutet av januari eftersom det inte går att passa in med någon teori-kurs då. Man får helt enkelt vänta... Efter ett tag i vår pratstund skulle läraren åka iväg till Bromma tillsammans med sin elev, så jag blev lämnad med ett telefonnummer att ringa. Han hade pekat på ett av flygplanen som stod en bit från klubbhuset och berättat att det var ett av planen som klubben använder för sin skolning. Nyfiken som jag är gick jag och tittade lite på planet och det första jag såg var mycket slitna säten samt en silvertejps-lagning på stabilisatorn. Jag inser att varken stolkvaliteten eller förmodligen silvertejpslagningen har något med flygsäkerheten att göra, men känslan blev ändå att planet var ganska sunkigt. Denna känsla i kombination med den sena teorikursen gjorde att Barkarby FK inte kändes rätt för mig. Senare har jag insett att detta var rätt beslut, med tanke på att kommunen nu har sagt upp arrendeavtalet med flygfältet.

Nästa anhalt var Stockholms flygklubb. Mina efterforskningar på internet ledde till en ganska ambitiös hemsida vilket bådar gott. Men intrycket när jag kom dit var allt annat än positivt. För det första hade jag mycket svårt att hitta dit. Det lilla röda huset insprängt bland alla andra var inte helt enkelt att hitta och när jag väl kom dit möttes jag av en tråkig lokal fylld av människor som inte kunde hjälpa mig. Det gav inte ett bra intryck. Det kändes gammalt, mossigt och bakåtsträvande för mig. Jag är säkert orättvis i detta, men det var mitt intryck. När jag dessutom fick reda på att de använder en mycket gammaldags metod att boka flygplan mha en liggare i klubbhuset slogs den sista spiken i kistan för denna klubb.

Tekniska Högskolans flygklubb besökte jag inte. Jag tittade lite på nätet och kom fram till att den var för liten med bara ett flygplan och dessutom att det skulle bli för långt för mig att åka ut på Ekerö för varje lektion. Att Skå-Edeby dessutom är ett gräsfält skulle leda till att jag inte bara hade vädret att slåss mot för att få till mina flygningar, utom dessutom även banbeskaffenheten.

Nu återstod alltså endast SAS flygklubb. Vid första påseendet på nätet hade jag nästan sorterat bort denna klubb för det var inte helt uppenbart via deras hemsida att de hade någon skolning. Men mina kontakter med andra personer fick mig att förstå att det har de absolut. Jag åkte dit en lördagförmiddag på vinst och förlust. Jag hamnade utanför den låsta grinden och bestämde mig för att chansa och ringa till klubben och se om någon kunde öppna för mig. Döm om min förvåning när detta gick bra och jag dessutom träffade en mycket trevlig klubbmedlem. Han visste i och för sig inte så mycket om skolningen på klubben, men han tog sig tid att visa mig runt i lokalerna och jag fick titta på ett av klubbens flygplan vilket kändes rent och fräscht. Han visade också på hemsidan vem jag skulle kontakta för att sätta igång utbildningen och bli medlem. Denna mycket hjälpsamma person lyckades 100% att sälja in klubben till mig. Därför bestämde jag mig för SAS flygklubb, vilken jag nu blivit medlem i. Senare fick jag höra om deras miljösatsning med tystare plan, vilket absolut också tilltalar mig.

När jag ser tillbaka på dessa erfarenheter slår det mig att det jag råkade ut för förmodligen bara var tillfälligheter, men det visar ändå på behovet av att flygklubbar "säljer sig" till nya medlemmar. En klubb lever på sina medlemmar och lyckas man inte attrahera nya så går man till slut under. Jag kan bara ge en stor eloge till SAS flygklubb för detta (även om det bara var tillfälligheter).