Lektion 7 - Landning utan klaff och bedömningslandning

Idag var det alltså dags för flygning med den gamla trotjänaren SE-GLU igen.

När jag dök upp på klubben var M borta med en annan elev, så jag hade lite tid att finslipa mina svar på EK-proven. Jag lyckades faktiskt hitta svar på allt utom på prestanda-beräkningarna som skulle göras. Fantastiskt vad man kan göra med lite informationssökning. Det blev kanske inte en klockren kontroll av mina kunskaper, men det blev i alla fall ett lysande tillfälle för mig att lära mig en del teori. Nu vet jag till exempel vad luftrumsklass C och G innebär och var de finns. När M dök upp så gick han igenom mina svar och var nöjd med dem. Jag har dock kvar ett radio-prov som jag behöver göra innan jag ger mig iväg på någon EK-nav.

Dagens övningar skulle handla om landning utan klaff samt bedömningslandningar. Vi stack iväg till Barkarby igen enligt samma process som dagen före (dock utan problemet med förväxling av handbroms och klaff). När vi ankom trafikvarvet i Barkarby var det många flygplan där, så det blev lite trångt. Dessutom ankom ett annat flygplan ungefär samtidigt som oss fast från andra hållet, så vi hamnade ganska nära varandra. Vi gjorde en 360-graderssväng åt vänster som löste det problemet, men det var några nervösa sekunder innan vi såg dem.

På den första klafflösa landningen kom jag in för fort och för högt så vi flöt ut väldigt långt. Om man skall vara positiv kan man ju säga att det blev en bra träning för mig på utflytning eftersom jag fick göra det så länge. Sedan blev det några klafflösa landningar till som gick bättre och bättre. På de första landningarna så glömde jag (igen) att hålla kvar noshjulet i luften efter att huvudhjulen tagit mark så jag fick höra denna anmärkning från M igen (nu för tredje gången). Jag kände att man behöver göra en flackare inflygning för att få till dessa landningar på ett bra sätt, men då kändes det också som att vi svängde till final på lite väl låg höjd.

Sedan var det dags för bedömningslandningar. Vi tog oss till utgångsläget tvärs sättningspunkten och drog av gasen helt. Snabbt trimma om till 76 knops fart och gör ett normalt men avkortat landningsvarv. På första försöket kortade jag av varvet alldeles för mycket och var för konservativ med att ta ut klaff så vi hamnade alldeles för högt. Jag kollade inte på höjdmätaren, men det kändes som att vi passerade tröskeln på åtminstone 150 fots höjd. Jag ville avbryta men M sa åt mig att fortsätta. Ned kom vi såsmåningom, men långt in på banan (tur att Barkarby har en så lång bana). Andra försöket gick bättre och på tredje försöket hamnade jag lite lågt. Nu ville jag avbryta igen, men återigen ville M fortsätta. Vi flög fram mot tröskeln och jag började utflytningen innan asfalten. Men, eftersom man faktiskt kommer ganska långt framåt under utflytningen så landade vi en bit efter sättningspunkten (enligt M ca 100 meter efter). Det var fascinerande hur långt man faktiskt kommer, även utan motorkraft. På den fjärde bedömningslandningen så tyckte M att jag skulle använda klaffarna mera (efter alla klafflösa landningar hade jag nästan glömt bort dem), så jag flög in lite högre för att ha lite marginal att ta ut klaff och jag fick till en riktigt bra landning.

Jag ville också öva på ett omdrag så det gjorde vi på ett varv. Jag var på väg ner till en normal landning när M på kort final säger "ser du den där killen som taxar ut på banan.... Han ser nog inte oss.... Vi får dra om". Naturligtvis fanns det ingen där, men det blev ett omdrag i alla fall. Detta var inte något konstigt tyckte jag. Det var bara att ge fullgas, se till att behålla farten och långsamt ta in klaffarna.

Under alla dessa landningar hade jag jobbat mycket på att flyta ut länge. Jag tänkte på M:s ord i lurarna från förrförra lektionen "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut". Mitt mål var att flyta ut tills stallvarnaren pep. Utflytningarna blev längre och längre, men konstigt nog så hörde jag aldrig stallvarnaren. Detta pekar förmodligen på att det finns ytterligare fart att bli av med när jag faktiskt landade. Det blev i alla fall mycket färre och mindre studsar denna dag än tidigare.

Efter 11 landningar på Barkarby var det dags att åka hem till Bromma igen. Det blev samma väg som igår, över Rinkeby och sedan ett högerrriktat trafikvarv till Brommas bana 30, vilket betyder att jag flög över mitt hus idag igen. Efter landning körde vi och tankade och taxade sedan tillbaka till klubben.

Analys/Lärdomar
När jag gjorde daglig tillsyn på planet så upptäckte jag att det hade mindre bensin än standardtankning i båda tankarna. Detta var helt naturligt, eftersom M just varit uppe med en annan elev och tyckt det var onödigt att tanka emellan. Men, jag upptäkte att det är väldigt svårt att se hur mycket bränsle som finns i tanken om nivån är under blecket som visar standardtankning. Jag antar att man kan stoppa ned någon sorts mätsticka, men var hittar man dom?

Denna gång trimmade jag mer i trafikvarvet än förr. Det kändes som flygningen blev mer avslappnad med färre höjd-utflykter på detta sätt. Dock fick man trimma om flera gånger varje varv, men det hann jag med någorlunda enkelt.

När vi stannade för att tanka så drog jag åt handbromsen som vanligt. M berättade när vi skulle åka iväg igen att man inte bör göra så, eftersom man vill kunna putta flygplanet för hand om det börjar brinna någonstans.

Det var skönt att inse att man klarar sig ganska bra även utan motor. Sjunkhastigheten blev ca 1000 fot per minut och detta ger en lite tid att ta sig ned. Det är ju sällan man flyger på riktigt låg höjd.

Flygtimmar denna flygning: 1,2
Flygtimmar totalt: 11,3
Antal landningar denna flygning: 12
Antal landningar totalt: 53

Planer för framtiden
Nästa vecka kommer jag att resa bort och vara bortrest 3 veckor. Då blir det ingen flygning. Därefter behöver jag nog lugna ned tempot i flygningen lite grann så att jag hinner "ikapp" med teoristudierna. Teori-kursen börjar den 28/8 och fortsätter hela hösten.

Det kan alltså dröja ett tag till nästa inlägg i denna blogg.

Lektion 6 - Mer start och landning

Idag tog jag en rövare. Jag såg att M hade bokat ett pass med en annan elev på vår klubb och jag såg dessutom att det fanns ett flygplan ledigt tiden innan. Jag bokade planet och ringde M för att se om han hade tid. Egentligen skulle han ha en annan elev i Uppsala, men den eleven hade blivit sjuk. Det blev alltså ett flygpass idag också. De duggar tätt nu, men snart är jag bortrest så det är väl lika bra att passa på.

Planen för dagen var mera start och landning. Eftersom prognosen lovade vindar från sydväst passade det bra med bana 24 på Barkarby och därför åkte vi dit. Planet för dagen var SE-GLU.

Framplockande av plan, daglig tillsyn, checklista, motorstart och start från Bromma gick utan anmärkning. Eller, förresten, en liten anmärkning har jag nog. När vi hade gjort varmkörningen på därför avsedd plats och jag skulle taxa ut på banan före start så släppte jag på fel spak. Jag hade tänkt släppa handbromsen, men istället så fällde jag in klaffarna. Spakarna sitter i och för sig någorlunda nära varandra, men de ser helt olika ut så jag kan bara skylla på hjärnsläpp. Det upptäcktes dock snabbt när planet inte ville rulla iväg (handbromsen var ju fortfarande åtdragen) så det var ingen större skada skedd.

Inte långt efter start på Bromma var vi över Rinkeby där man byter frekvens till Barkarbys. Snart flög vi över Barkarbys bana och anslöt till medvindslinjen för bana 24. Barkarbys trafikvarv är en smula stympat och tillknycklat pga alla bullerrestriktionsområden, så under de första varven (innan jag lärt mig hur varvet skall köras) fick jag anstränga mig ganska mycket för att inte bryta mot några regler. Det största problemet att köra rätt i varvet var nog att hålla sig innanför E18 efter start. Detta krävde att man började första högersvängen väldigt tidigt efter start, kanske redan på 3-400 fots höjd.

Jag tror att jag gjorde 3 landningar tillsammans med M innan han tyckte att det var dags för mig att köra själv. Vi gjorde då en fullstoppslandning och jag släppte av honom vid klubbstugan och fortsatte själv. Sedan blev det ett tiotal landningar själv innan det var dags att plocka upp honom igen.

När vi kom dit var det inte så mycket trafik, men underhand dök det upp fler och fler flygplan som var i varvet, alternativt ankom eller lämnade Barkarby. Dessutom var åtminstone ett av flygplanen betydligt långsammare än min PA-28 vilket ledde till att jag kom ikapp dem. På sista varvet körde jag om dem på deras vänstersida, men då hade jag M med mig igen och han kunde hålla god uppsikt. Överlag kändes det som att rytmen i varvet funkade ganska bra, även om det var tätt med flygplan.

För att komma tillbaka till Bromma körde vi över Rinkeby igen och fick sedan en klarering för ett trafikvarv åt höger till Brommas bana 30. Detta betydde att jag på medvinden i princip flög över huset där jag bor (i Sundbyberg), vilket var lite roligt. Landningen på Bromma gick helt OK, varefter vi taxade tillbaka till klubben och flygningen var över för denna gång.

Efter flygningen ville M att jag skulle göra ett teori-prov för EK-flygning. Vad jag förstår så är detta inte längre något krav från myndigheterna, men på SAS flygklubb har man denna policy. M är ny som lärare på klubben och visste inte detta innan han släppte iväg mig på min första EK-flygning, men nu var det alltså dags för provet. Problemet är att jag ännu inte läst någon teori-kurs (den börjar i augusti) så jag börjar komma till ett läge i min utbildning där jag behöver "läsa ikapp" teorin så att den hänger med min praktiska utbildning. Eftersom jag inte trodde att jag skulle flyga EK så här tidigt så trodde jag aldrig att vi skulle hamna i denna situation, men det är bara att göra det bästa av den... Jag satt en stund på klubben och slog i diverse pärmar med bestämmelser för att hitta svaren på så många av frågorna som möjligt. Jag har också fått till morgondagens flygning på mig att svara, så jag har lite tid till att söka efter svaren. Detta har åtminstone lett till att jag lärt mig hitta lite grann i BCL-bestämmelserna.

Analys / Lärdomar
Landningarna gick bättre och bättre. Dock tycker jag fortfarande att det är svårt att bedöma höjden under utflytningen. Någon gång slog jag i tidigt innan jag egentligen hade börjat flyta ut för jag trodde jag var högre. Någon annan gång dunsade jag ned ca en meter efter en lång utflytning för jag trodde jag var lägre. Det blev också några landningar med studsar, men inte så stora studsar som senast. Det kändes också som att jag fick kontroll på flygplanet på marken mycket fortare den här gången. M anmärkte (igen) på att jag efter landning släpper fram ratten för fort så att noshjulet tar mark för tidigt. Måste bättra mig på detta...

Farthållning och höjdhållning var mycket bättre denna gång än i fredags.

Jag glömmer fortfarande enstaka saker i cockpit-arbetet ibland. Någon gång märkte jag att jag glömt förvärmningen. Dessutom körde vi något varv eller två utan bränslepumpen påslagen, för detta hade jag glömt. Det kändes som att jag kanske var en aning slarvig med cockpit-arbete under denna flygning.

Under dessa start och landningsövningar har jag hittills inte brytt mig om trimmet så mycket. Jag har kört med något trimläge som funkar bra på final och då verkar det bli nästan OK i stort sett hela varvet. Min tanke är att det blir för jobbigt att justera trimmet hela tiden när man gör flera varv efter varandra. Men, jag kanske missar något i att lära mig använda trimmet. Hur gör ni andra i trafikvarv?

Flygtimmar denna flygning: 1,5 (0,8 EK)
Flygtimmar totalt: 10.1
Antal landningar denna flygning: 15
Antal landningar totalt: 41

Planer för framtiden
Eftersom dagens pass bestämdes under förmiddagen har jag kvar original-bokningen för i morgon. Då blir det nog mer start och landning. Jag och M kom överens om att vi också skall titta på bedömningslandningar och omdrag för att jag skall känna mig mer säker med EK flygning för start och landning.

Lektion 5 - Första EK !!!!!

Igår flög jag igen. Det var andra gången denna vecka. Eftersom jag skall resa bort efter nästa vecka och vara borta över 3 veckor så vill jag få in så många pass som möjligt innan dess.

Det första som hände när jag dök upp på klubben var att jag blev stoppad av en Securitas-vakt som kollade mitt passerkort och också kollade genom bilen efter förbjudna saker. Han var mycket vänlig och bad nästan om ursäkt för att han behövde kolla min bil, men det var förstås inga problem.

Jag var där lite tidigt och hade tänkt att plocka fram flygplanet (SE-GPN), men det var ute och flög så jag spenderade lite tid med att läsa på i manualen för GPS-systemet som finns i två av klubbens flygplan. Efter en stund dök min lärare upp, han hade varit på en lektion med en annan elev och när de gjorde sitt eftersnack så dök också mitt flygplan upp.

Planen för dagen var start och landning för andra gången. Eftersom det blåste en del och vinden var nordlig så tyckte inte M att vi skulle åka till Barkarby, eftersom banan där ligger i riktning 06/24 så det skulle bli för mycket sidvind. Jag föreslog Skå Edeby (där jag var förra lektionen) som har en bana 03, men M tyckte att vi skulle åka till Eskilstuna (ESSU) istället för där finns en bana 36/18 och den är mycket längre (1886 m) än på Skå. Det skulle dessutom bli en liten navigationsövning för mig att hitta dit.

Jag körde igenom checklistan före start. Jag mindes från min förra flygning med GPN att det var lite svårt att starta motorn pga att startnyckeln inte bara skall vridas utan också tryckas in, men nu var det inga problem. Jag skötte radiosnacket igen och glömde säkert säga hälften av vad som skulle sägas, men det löste sig. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite när man kommer med repliken "Bromma tornet, Petter Niklas redo"... Visst är det barnsligt men ganska kul.

Starten gick riktigt bra. Det känns som att jag fått bättre koll på att köra fort på marken än förut, dessutom hittade jag till Svartsjö utpasseringspunkt via badet i Kaanan nästan själv. Därefter tog vi ut en kurs 270 bort över mälaren mot Stallarholmen och Strängnäs och efter en stund var vi framme vid inpasseringspunkten till Eskilstuna (tror att den heter Lindön).

Vi sjönk till 900 fot och saktade ned på medvinden. M höll koll på trafiken och radiosnacket och jag flög. Snart var det dags för sväng till bas och sedan final. Vid första landningen hade jag glömt att slå på förvärmningen på medvinden och eftersom jag lärt mig att när man kommer in på final skall man slå av den igen så drog jag nu i spaken men det blev att slå på den. En stund senare anmärkte M på detta så den blev avslagen. Första landningen var väl inte den bästa jag gjort och jag studsade lite. M anmärkte dessutom på att jag under utflytningen tryckte fram ratten för fort när jag tyckte att jag kommit för högt. Vi körde ett antal varv med studs och gå till som gick bättre och bättre. Någon gång hamnade jag till vänster eftersom det blåste lite från höger och dessutom hade jag problem att flyta ut ordentligt, vilket ledde till att jag ibland landade för fort med studsar som följd.

På väg upp från starten efter några varv så frågade M: "Hur känns det?" varvid jag svarade "Det känns bra". Jag borde förstått vad denna fråga egentligen betydde, men det gjorde jag inte. När vi var på medvinden på detta varv så säger M på radio (utan att ha frågat mig först) "Eskilstuna radio, Petter Niklas nästa landning blir en fullstopplandning så att min elev kan flyga EK"... Hjälp... Han tyckte alltså att jag skulle flyga själv... Jag var inte alls beredd på detta, men han lugnade mig med att "Efter 5 säkra landningar så tycker jag att du är redo". Resten av det varvet och den landningen var nog faktiskt den nervösaste av dem alla och den var väl inte heller den bästa. Vi stannade mitt på banan och M hoppade av. Jag frågade honom vad jag skulle säga på radion och han lugnade mig med "Kör 3 varv, berätta på radion vad du gör och lycka till !!!"

M vandrade bort från planet och nu satt jag alltså själv i ett flygplan på en startbana med motorn igång. Jag kollade klaffen och bestämde mig för att detta skulle jag klara av och dessutom tycka vara roligt. En sista kort tvekan och sedan fanns ingen återvändo. Fram med gasen, släpp bromsarna och rulla iväg. Snart var jag uppe i 60 knop och drog ratten åt mig och flög iväg. På 300 fot tog jag in klaffen och steg vidare med 80 knops fart. På 600 fot var det dags för första svängen åt vänster och på 900 fot planade jag ut och svängde in på medvinden. Jag hade hört på radion att det fanns ett annat plan på väg ner och jag blev lite nervös för var det fanns någonstans. Medvind, 2000 varv på motorn, på med förvärmningen och ett steg klaff. Var är planet? På radion hör jag att han är på final, skönt då behöver jag inte oroa mig.. En bit ner på medvinden så ser jag ett högvingat plan en bit framför mig och utanför mig (sett från banan) och lite uppåt. Vem är det? Planet på radion sa ju att han var på final? Jag ser att han svänger till bas en bit framför mig och jag börjar undra vad jag skall göra. Detta var inte vad jag ville skulle hända på min första EK-flygning. Jag frågar på radion efter "En Cessna på bas" och han svarar att det är samma plan som tidigare pratat på radion. Han var alltså inte på final som han sa. OK, jag kan svänga lite åt höger och ta ut min medvindslinje längre för att ge honom tid att landa. Jag meddelar honom att jag tänker gå bakom och kör en bit längre än vanligt på min medvind. När jag ser att det andra flygplanet är nära banan så svänger jag in på min baslinje. Dra av gasen till ca 15-1700 varv 2 steg klaff och börja sjunk med ca 75-80 knops fart. När jag svänger in på finalen så ser jag det andra planet långt fram på banan och han meddelar via radion att han svänger av banan. OK, ut med tredje steget klaff, av med förvärmningen igen och en hand på gasen. Banan kommer närmare och närmare och snart är det dags att landa. En snabb sista koll att bränslepumpen är på, förvärmningen är av och klaffen fullt ute. Detta blir inte heller min bästa landning och jag studsar en del, men efter en stund så rullar jag säkert på banan. In med klaffen och fullgas igen för nästa start. När jag rullar förbi M ser jag att han vinkar åt mig och snart flyger jag igen. Nu kan jag inte hålla mig längre och skrattar och jublar. Jag har klarat min första EK landning !!!! I och för sig inte den snyggaste landningen, men jag är hel och det är planet också.

Jag kör 2 varv till själv. På andra varvet hör jag att ett plan är på väg ner för en ILS-inflygning och att de ligger långt bort. Jag undrar hur lång tid det tar för dem att flyga "7 miles" som han sa på radion. Jag meddelar vad jag gör och kommer ända in på basen innan jag ser dem. Då ser jag att de är på final och att jag måste göra något för att inte komma för nära. De frågar vad jag tänker göra och jag säger att jag går bakom. Baslinjen blir inte en så snygg baslinje, utan den blir sned bort från banan, men jag lyckas skapa plats mellan oss. Andra landningen är jag riktigt nöjd med. Jag tror att jag hörde stallvarnaren tjuta precis innan landning. Tredje varvet är ganska händelselöst (såsom jag skulle velat att mitt första var) och landningen är OK. Jag stannar och M hoppar på igen och sträcker fram handen och gratulerar mig.

Vi kör ett varv till tillsammans och den landningen blir katastrofalt dålig. Förmodligen har anspänningen släppt och jag är lite trött. Det börjar bli dags att flyga hemåt igen så vi sätter kurs mot Stockholm och Älvnäs inpasseringspunkt. Vi skall landa på bana 12 så det blir att hitta till Björnholmen och sedan svänga upp mot Tranebergsbron innan man svänger in på final. Jag hör på radion att vi har en helikopter bakom och under oss och vi ser den när vi svänger in på final när den går direkt mot Bromma. Trafikledarn har koll på läget så vi fortsätter och landar. På Bromma är det ganska kraftig sidvind och jag känner att M hjälper mig att trampa upp flygplanet när vi landar och jag studsar en hel del här också. Nåväl, vi är nere och taxar bort till tankningsplatsen.

När jag kliver ur planet vid tankningen så börjar jag förstå vad jag faktiskt gjort och det känns fantastiskt bra. Jag hade aldrig trott att jag skulle flyga EK så är tidigt i utbildningen. Jag har ju i och för sig flugit lite förut så jag har väl lite försprång mot andra, men att flyga EK efter ca 8 timmars flygtid antar jag är tidigt. Vad säger ni andra? När flög ni EK och hur kändes det första gången?

När vi kommer tillbaka till klubben gratuleras jag av en annan lärare och innan jag skall åka hem ringer jag min fru och ber henne lägga champagnen på kylning för här skall firas !!!


Analys/Lärdomar
Under navigeringen så tyckte M att jag skulle vrida kartan så att den ligger i samma riktning som vi flyger, men efter många års navigerande till sjöss med norr uppåt på kartan så tycker jag att det är mycket enklare att göra så, åtminstone för mig. M gick med på detta, men är det något som en kontrollant kollar på?

Fortfarande har jag problem med utflytningen. M anmärkte flera gånger på att jag inte flyter ut tillräckligt länge och därför landar med för hög fart. Jag måste flyta ut till jag hör stallvarnaren och jag har ratten nästan hela vägen bakåt. Annars blir det studsar, vilket hände flera gånger. Vid en landning hörde jag M säga "flyt ut, flyt ut, flyt ut, flyt ut" och då gick det bättre. Jag kanske skall inbilla mig att jag hör honom i lurarna nästa gång.

Under de första varven så glömde jag att man när man svänger under stigning inte skall luta mer än 20 grader. M påpekade detta (2 gånger) och sedan gick det bra.

Under de första varven hade jag också lite dålig koll på farten under stigning. Jag flög fortare än 80 knop. När jag bestämde mig för att hålla koll på detta upptäckte jag att jag kom upp i luften mycket fortare och inte behövde flyga förbi den stora vägen (E20) innan jag svängde till min crosswind (vad heter det på svenska?)

Farthållningen på finalen var nog inte heller den bästa. Jag minns inte att jag tittade på fartmätaren så ofta. Fick ingen anmärkning på detta, men jag måste vara mer noggrann med farthållning i framtiden.

I "kalabaliken" med de andra flygplanen så kände jag att jag inte kunde ropa upp dem på radion för att jag inte mindes deras registrering. Det var därför det blev "... en cessna på bas...". Jag behöver vinnlägga mig om att komma ihåg vad planen heter och inte bara var de är.

M visade ett bra tips för att man skall komma ihåg hur många landningar man gjort. Han använde ringen på VOR-instrumentet (heter det OBS?) som är graderad i grader. Efter 1 landning ställde han det på 10 grader, efter 2 på 20 osv. På detta sätt får man en enkelt sätt att hålla reda på antalet.


Flygtimmar denna flygning: 1,8 (0,3 EK)
Flygtimmar totalt: 8,6
Antal landningar denna flygning: 10
Antal landningar totalt: 26

Planer för framtiden
Nästa flygpass är bokat till måndag 9/7. Det blir nog mer start och landning då tror jag.

Lektion 4 - Vindens verkan

Min havsvistelse blev lite kortare än väntat och vädret idag såg flygbart ut, så i morse ringde jag min nya flyglärare M och frågade om han hade tid för ett pass på eftermiddagen. Det hade han och det fanns ett flygplan ledigt (SE-GLU) så idag blev det äntligen av att flyga igen.

Jag träffade M på flygklubben och vi snackade igenom vad jag gjort med A hittills. Eftersom det var ganska blåsigt idag (ca 15 knop) så ville inte M köra start och landning utan vi spetsade in oss på lektionen som handlar om vindens verkan.

Jag plockade fram flygplanet ur hangaren och gjorde daglig tillsyn. Det var första gången jag drog fram ett flygplan själv, men på SAS flygklubb har man väldigt tydliga markeringar i hangarerna så att man inte skall skada vingspetsarna. Det blev inga skador på planet, men när jag hade satt i dragstången för att dra ut flygplanet och drog bakåt så lossnade stången och jag dratttade på ändan. Efter ett snabbt byte av dragstång (måste ju vara material-problem, eller hur) så gick det dock bra.

Vi satte oss i flygplanet och jag gick igenom checklistan. Motorstarten gick enkelt. M ville att jag skulle sköta radio-snacket (A har hittills gjort det själv) vilket jag gjorde med hans hjälp. Vi taxade till bana 12 och snart var vi på väg. Jag fick göra starten helt själv och det gick jättebra.

Vi flög ut via Älvnäs mot Mälaren där M snabbt hittade 2 öar som jag kunde öva svängar i en åtta runt. Jag var lite feg med att luta flygplanet när man svängde från vinden och eftersom det blåste ganska mycket var det lätt att bli nedblåst på läsidan av öarna. Höjdhållningen var väl inte den bästa heller, men M tyckte att det var OK eftersom det inte var fokus för övningen. Efter några åttor så ville M att jag skulle svänga runt en ö i en cirkel. Detta gick lite bättre eftersom jag började få känsla för vindens verkan men fortfarande var jag lite feg med de branta svängarna. Det hände också att jag ökade lutningen för tidigt i svängen så att jag hamnade lite för nära ön. Efter några svängar åt höger och några åt vänster (mycket lättare eftersom man såg ön bättre då) så fortsatte vi med simulerade trafikvarv. På en ö hittade vi ett spår i skogen som blev vår simulerade landningsbana och jag flög några simulerade trafikvarv runt denna. Här blev det tydligt att man behöver hålla upp mot vinden för att få flygplanet att röra sig åt det håll man vill.

Efter några simulerade trafikvarv var det dags att vända hemåt. Vi flög in via Svartsjö mot Bromma. Jag fick navigera betydligt mer än förut och jag fick titta på min karta för första gången. Eftersom min tidigare lärare A hittar så väl runt Stockholm så har han mest sagt åt mig att köra vissa riktiningar, men M "tvingade" mig att ta ett större ansvar för både navigation och radiosnack. Lite jobbigt, men väldigt nyttigt. Efter Svartsjö fick vi flyga mot Kanan och sedan svänga till höger bas bana 12 på Bromma. Här började vi sjunka och sakta ned och snart var det dags för final. Det blåste fortfarande kraftig vind ca 30 grader från vänster så det blev att hålla upp ordentligt. Vi hamnade lite högt och snart så hade vi full klaff och tomgång. Jag tyckte att det kändes som att vi sjönk för fort men M sa åt mig att fortsätta. När vi var på ca 150 fots höjd låg jag lite för långt åt vänster så M tog över och landade i den kraftiga sidvinden. Därefter blev det tankning och sedan taxning till klubben igen för lite eftersnack.

M tyckte att jag hade haft ett bra pass. Det enda han anmärkte på var att jag varit lite feg med svängarna från vinden.

Analys
Som jag nämnt tidigare var jag lite feg med branta svängar. Det kanske har att göra med att det var ett tag sedan sist, men jag behöver nog träna mer på branta svängar.

Höjdhållningen gick inte så bra i början men det bättrade sig snart. När M skulle visa en åtta så tappade han 250 fot så jag kanske inte skall vara så hård mot mig själv.

Denna gång skötte jag radiosnacket. Jag har lärt mig att man skall repetera de klareringar man fått, vilket jag också gjorde. Ibland hände det dock att jag inte kom ihåg dem. Till exempel fick vi "klart landa" ganska tidigt vilket jag repeterade. När vi var på väg ned på final undrade jag om vi hade tillstånd för att landa. Jag hade alltså repeterat men inte memorerat klareringen.

Jag glömde att slå av förgasarvärmningen strax innan landning. Detta gör man för att kunna få max effekt om man behöver dra på och gå om och dessutom för att skydda motorn, eftersom in-luften inte passerar något luftfilter om förvärmningen är på.

Flygtimmar denna flygning: 1,3
Flygtimmar totalt: 6,8
Antal landningar denna flygning: 1
Antal landningar totalt: 16

Planer för framtiden
Jag har kvar min bokning för morgondagen (fredag) så planen är att flyga igen då. Om det inte blåser så mycket blir det start och landning på Skå Edeby eller Barkarby. Annars får vi se vad det blir.