Lektion 14 - Sidvindslandning

Idag blev det flyga av!! Igår kväll såg vädret inte så lovande ut, men morgonen mötte mig med molntäcke på strax över 2000 fot och bra sikt. Dock ganska blåsigt med ca 15 knop från sydost. Pga det ganska låga (men ändå flygbara) molntäcket kändes det lite väl häftigt att göra en långnav, men dagen passade bra att köra övning på sidvindslandning som jag väntat på att göra ända sedan jag var i Visby.

Väl på plats på klubben kontrollerade jag SE-GPN och sedan när M anlänt hjälpte han mig att dra ut flygplanet. Vi behövde verkligen vara två pers för detta, eftersom asfalten utanför hangaren i princip var en isgata som var täckt av snö. Alltså inte så mycket fäste för skorna när man försökte ta i och dra ut planet. Jag lyckades till och med dratta på ändan vid ett tillfälle.

Nåväl, vi startade flygplanet och taxade iväg. Taxibanan på Lintasidan av Bromma var täckt med is så det blev att taxa väldigt försiktigt. Dessutom funkar inte defrostern så bra på en PA-28 när man inte har så hög fart (och inte heller motorn är särskillt varm) så vi fick torka rutorna inifrån för att se ut.

Vinden låg nästan rakt mot bana 12 på Bromma så det var inga större problem att starta. Däremot märktes det tydligt att vi drogs åt höger när vi svängde höger mot BJÖRNHOLMEN strax efter start. Jag fick hålla upp ordentligt mot vinden för att undvika restriktionsområdet över Drottningholm. Väl vid ÄLVNÄS svängde vi höger igen för att göra sidvindsövningar på Skå-Edeby. Pga den starka vinden så var det en hel del turbulens på sina ställen och därför hoppade flygplanet runt mer än vad jag varit med om tidigare. Jag blev aldrig flygsjuk, men det kändes stundtals lite oroligt.

För att få ordentligt med sidvind använde vi bana 21 på Skå-Edeby. På detta sätt blev det 10-12 knops vind rakt in i sidan från vänster. Jag har aldrig landat på bana 21 tidigare, men det var ganska enkelt att hitta hur varvet skall köras. Snart var vi på final mot den snötäckta banan. Jag låg lite högt och hade dessutom missförstått vilken sida av markeringarna man skall landa på så det blev lite manövrerande på finalen innan utflytningen.

M berättade när det var dags att trampa upp planet åt rätt håll vilket jag gjorde, men jag var lite feg att skeva emot vinden så vi började driva lite åt lä. Snart var vi nere och det kändes tydligt att vi nästan blev fastsugna i snön. Fullgas, in med klaffen och upp med noshjulet. När planet lyfter snabbt ned med nosen igen för att ta fart och sedan stig med 80 knop. I utflygningsriktningen på bana 21 finns ett skogsbryn som är lite högre till höger. Pga vinden var vi på väg mot denna högre del så man fick hålla upp ordentligt mot vinden för att komma rätt. Ingen fara, men jag hade nog velat ha större marginaler än vad jag hade på denna första studs.

På nästa varv kom jag inte så högt och eftersom jag nu visste vart jag skulle landa blev den lilla dungen till vänster om tröskeln inte ett så stort problem. På väg ner syntes spåren vi gjort i snön på första landningen och då såg man tydligt att vi drivit i sidled. Landningen kändes bättre än den första.

På tredje varvet såg jag att spåren efter landning 1 och 2 var i stort sätt identiska. Alltså hade jag drivit på landning 2 också, även om det inte hade känts så. Det kanske bara kändes bättre för att det inte var första gången och att jag hade styrt bättre på finalen. På den tredje landningen gjorde jag ett litet misstag med höjdbedömningen (svårt över en slät vit snöyta) och tog mark långt innan jag tänkt.

Efter dessa tre första landningar gjorde vi tre till som gick riktigt bra. På någon av dem lyckades jag till och med driva lite mot vinden (alltså till vänster). Det är egentligen inte bra det heller, men det visade i alla fall att jag nu inte var lika feg längre med att luta planet längre. Jag hade dock problem på nästan varje varv med att komma ned ordentligt i inflygningen. Med vinden i ryggen på basen så gick den väldigt fort och därför började jag ofta finalerna lite högt. Sedan blev det ofta en ganska kraftig sjunkning på finalen för att flyta ut på bättre och bättre sätt för varje landning.

Efter 6 landningar tyckte M att vi skulle testa Barkarby också. Vinden kom från 120 grader och Barkarby har en bana 06 så där skulle det bli ca 60 graders vindvinkel, alltså lite mindre än på Skå. Däremot ligger banan på Barkarby insprängd mellan skogspartier så han trodde att turbulensen skulle vara lite kraftigare på Barkarby. Sagt och gjort, vi åkte dit via den vanliga inflygningen (STÄKSÖN - MASTEN osv) Jag har aldrig landat på bana 06 förut så det blev lite nytt för mig i alla fall. På basen ser man till att hålla sig innanför vägen för att sedan svänga vänster mot den inflyttade tröskeln.

På väg ned på första varvet kändes det av någon anledning inte bra för mig. M hade helt rätt i att turbulensen var värre här och vi hoppade runt ganska mycket. Dessutom syntes det tydligt att banan var belagd av blankis och jag var lite orolig för vad som skulle hända när vi tog mark. Vid ett tillfälle på kort final fick vi en vindby som gjorde att vi sjönk ganska kraftigt och drev mot vänster. Jag tog då beslutet att avbryta denna landning och dra på och gå om. När jag dragit på såg jag att det hade räckt med en puff med gasreglaget för att få tillbaka kontrollen, men då var det för sent och beslutet var redan fattat. Nåväl, vi gick om för att försöka igen.

På nästa varv kändes det i princip likadant igen och på finalen bad jag M ta över för att visa. Han fick ned oss riktigt snyggt och snart var vi på väg upp igen. M uppfattade min oro och körde hela detta varv för att visa mig. Jag fick också tillfälle att slappna av lite vilket nog var riktigt bra. M gjorde en studs till och på väg upp på detta varv fick jag ta över.

Nu när jag slappnat av blev det mycket bättre. Under M:s varv hade han gett mig några tips, som till exempel att hålla upp mot vinden på medvinden och (som vanligt) hålla koll på farten. Dessutom hade jag haft en tendens till hundkurva, särskillt som vi haft motvind på basen. Detta hade lett till att jag inte fått tillräckligt med tid på mig att bli av med höjden. Denna landning blev riktigt bra. Jag svängde mycket senare till final och hade god koll på höjd och fart. Utflytningen blev riktigt bra och vi tog mark på högerhjulet först. Väl på marken kändes det tydligt att banan var riktigt hal för vi gled lite i sidled, men det gick att hålla kontroll på flygplanet mha sidrodret.

Vi körde några varv till på Barkarby som gick bättre och bättre. På något varv råkade jag ut för en by strax innan sättning som gjorde att vi dunsade ned men enligt M var det inget man kunde göra åt detta. Dessutom fick M hjälpa mig lite med sidrodret på marken efter denna sättning då vi var på väg ut åt vänster. Jag hade dock god kontroll på utflytningarna och lyckades både peka åt rätt håll och hålla oss någorlunda i mitten, åtminstone innan vi tagit mark. På ett annat varv fick vi också en by på final och råkade ut för samma situation som på första varvet (alltså sjunk och driv till vänster). Nu gick det att rätta till situationen med en dos gaspådrag. När det hände råkade ett litet "Hjälp" slinka ur mig, varvid M sade "Hjälp?? Red ut situationen istället", vilket i och för sig var precis vad jag höll på med när han sa det.

Till slut var det dags att åka hem. Vi kontaktade Brommatornet och fick direkt klart för inflygning bana 12 så det var bara att göra ett bas-ben snett mot banan och svänga till final någonsans över det oändliga villaområdet väster om Bromma. I utflytningen på Bromma mindes jag synvillan från en tidigare lektion och flög oss hela vägen ned, men vi kanske tog mark lite väl tidigt. M visade detta med att dra lite i ratten efter vi tagit mark och då lyfte vi igen för en liten studs. Alltså (som vanligt) flyt ut så länge som möjligt...

Därefter var det tankning och taxning tillbaka till klubben som vanligt. När vi väl skulle få in flygplanet i hangaren igen var det fortfarande väldigt halt på marken så vi fick använda den eldrivna vinschen som sitter i hangarväggen på SAS flygklubb. Väldigt smidig faktiskt :-)


Analys
Den stora lärdomen från denna flygning var att jag blev utsatt för många sidvindslandningar och därför nu känner mig lite mer van vid dem. Jag var som sagt lite orolig under delar av flygningen men det släppte efterhand när jag fått mer vana för turbulensen, sidvinden, snön på Skå Edeby och isen på Barkarby. Med något pass till av denna typ så tror jag att det skall gå utmärkt. M sa efter lektionen att jag absolut har koll på principen för sidvindslandningar, jag behöver bara lite mer vana.

En del av de "gamla klassiska" lärdomarna blev aktuella på denna flygning. Till exempel: Håll koll på farten vid landning. Då går allt mycket bättre. Dessutom hade jag en tendens att stiga med för hög fart (återigen, håll koll på farten...)

För att komma över skogsbrynet på Skå blev det tydligt att det är bättre att först hålla nosen nere för att få fart och sedan höja den. Första gången lyfte jag lite för mycket lite för tidigt och då ville inte flygplanet stiga ordentligt.

Flygtimmar denna flygning: 1,5
Flygtimmar totalt: 24
Antal landningar denna flygning: 12
Antal landningar totalt: 104

Planer för framtiden
Jag skall försöka få in ett pass nästa vecka. Ännu så länge lite oklart när det blir.